Perfect Blue (1997)

"Somebody sure knows me!"

"Ghost in the Shell" beskrevs, ganska passande, med frasen "om James Cameron gjorde tecknad film". Jag funderade på att sätta "Om Brian De Palma gjorde tecknat" som rubrik för "Perfect Blue", men den beskrivningen fick en kompis att hysa omedelbart agg mot filmen, och det vill jag inte riskera. Det här är nämligen en bra tecknad film.

Jag står dock kvar vid jämförelsen. Här finns många typiska De Palma-grepp, vilket i mina ögon inte är något negativt alls. Den är provokativ, stiliserad, smart, har några ruskigt snygga scener och ruvar på några ganska drastiska twistar.

Det börjar på en konsert med Cham - tre rara japanska flickor som sjunger catchiga poplåtar (lite åt St Etienne-hållet). Förutom de välklippta geekarna med laptops som utgör bandets huvudsakliga fanskara har en grupp busar bestämt sig för att förstöra den trevliga upplevelsen. Mitt i tumultet som uppstår häver Mima Kirigoe upp sin späda stämma och meddelar att hon tänker lämna bandet. Förstummad tystnad.

Jag är inte särskilt insatt i hur mycket begreppet popstjärna skiljer sig i Japan från här, men det verkar vara något ännu större och viktigare än man först förstår. En popstjärna ska, verkar det som, vara perfekt, leva ett perfekt liv och får finna sig i att folk har väldigt bestämda åsikter om hur man ska vara. När Mima så lämnar bandet för att försöka sig på en egen karriär som skådespelerska väcker hon mycken upprördhet och ren vrede. Många viljor kivas om hur hennes karriär ska se ut, vad hon får och bör göra för att skapa sig ett namn.

Mima, ambitiös och kanske naiv, ställer med oväntat professionell attityd upp på det mesta som verkar kunna främja hennes karriär. Hon verkar nästan angelägen att bryta med sitt tidigare liv så brutalt som möjligt. Kanske vill hon provocera, kanske vill hon i första hand utvecklas konstnärligt, hur som helst så går hon med på att posera för djärva bilder och ställer också upp på en otäck våldtäktsscen i den serie som ska ge skjuts åt hennes skådespelarkarriär. Men en del av henne verkar lösgöra sig, protestera. En del som dyker upp i spegeln, klädd i hennes forna popkostym. Som hånar och förmanar henne och säger sig vara den Riktiga Mima.

"Perfect Blue" är från 1997, då Internet fortfarande var något relativt fräscht. Mima får hjälp av sin kvinnliga manager att komma online och leta up Mima's Room, en webbplats som handhas i hennes namn utan hennes vetskap eller godkännande. Inget anmärkningsvärt; det märkliga är bara att den dagbok som hennes wannabe har på nätet skvallrar om en kuslig insikt i hennes vanor och till och med tankar. Samtidigt börjar saker hända - först kusliga och sedan otäcka och dödliga saker - runt henne. Mima blir alltmer förvirrad och hennes verklighetsuppfattning börjar svikta. Kombinationen av psykologisk thriller och brutala mord a la Dario Argento känns mycket egen, särskilt när den som här tar sitt avstamp i en populärkultur som definieras av sockersöt harmlöshet.

"Perfect Blue" är på många sätt en ambitiös lek med tittaren. Verklighet, dröm, inbillning och tv-serien Mima spelar i avlöser varandra snabbt och ibland omärkligt. Hennes karaktärs liv speglar hennes eget och hjälper till att ömsom förklara huvudhandlingen, ömsom lura en in på fel spår, tills man känner sig tämligen osäker på det mesta - på ett bra sätt. Det är stiliserat och snyggt, men det finns också ett allvar och en konsekvens i det hela. Det blir en smart, spännande och ibland väldigt otäck film, men också en fungerande granskning av berömmelse och vad den är värd, av personlighet och personlighetsklyvning. Satoshi Kon behandlar sina tecknade figurer med en respekt som inte är alldeles självklar i tecknade japanska filmer och slutet blir inte riktigt det väntade, även om delar av det kan skönjas tidigt av den uppmärksamme.

Utan att därför säga alltför mycket mer om handlingen, rekommenderar jag "Perfect Blue" som en skickligt konstruerad berg-och-dalbanetripp för hjärnan och som ett exempel på att anime kan vara långt mer än "Pokemon", "Sailor Moon" och monster som slåss i den laglösa Världen efter Kriget.

© Anders Lindahl
2002-11-25

Originaltitel: Perfect Blue
Japan, 1997
Regi: Satoshi Kon
Med: Junko Iwao, Rica Matsumoto, Shinpachi Tsuji, Masaaki Ôkura

Genre: Animation, Thriller

Sök