Our Kind of Traitor (2016)

En annorlunda semester med Stellan

Klart att allting ska börja i Marocko. I varje fall om vi räknar bort en liten prolog som sätter upp förutsättningarna på ett sätt som vi förstår till fullo först senare. När vi möter paret Perry och Gail är de på semester för att uppenbarligen försöka få lite fräs på den slocknande gnistan i sitt äktenskap. Hon är en hyfsat framgångsrik advokat. Han är en universitetslärare med poetik som specialitet, men - som han hävdar i ett sammanhang - det är något han gör i brist på fantasi. Poesi är inte så spännande när man sätter den under luppen, förklarar han på en fest. En fest som drar in honom och hustrun i något de aldrig hade förväntat sig. Just det. Det är ju i Marocko det händer. Som i Hitchcocks klassiker ”Mannen som visste för mycket”, med sitt snarlika utgångsläge.

Perry får påhälsning av en rysk affärsman som hävdar sig ha viss insyn i den ryska maffians förhållanden och förgreningar. Själv hävdar sig den nya bekantskapen, yvige och impulsive Dima, vara en nyckelperson i hanterandet av ekonomiska transaktioner som mår bäst av att inte vara alltför offentliga. Och så får det unga paret någonting med sig tillbaka till London. Något som förändrar hela deras tillvaro i grunden. De blir indragna i ett spel där ryska mafiosos alltså är en inte helt obetydlig pusselbit. Så ock en internationell bank på väg att etablera sig på brittisk mark. Vidare en ytterst nitisk, slug och beräknande brittisk MI6-agent. En man som själv dessutom har en gås oplockad med en än mäktigare man, en misstänkt korrumperad minister i den brittiska regeringen.

Materialet bygger på en bok av ingen mindre än John Le Carré. Kännetecknande för hans berättelser brukar ju vara en flitigt bruk av gråzoner, moraliska dilemman och ständigt sugande spänning utan en överdos av våldsutgjutelse. Och så den där bitterljuva tonen, känslan av att vi kommer att lära oss något, men till ett pris. Alla kommer inte att leva lyckliga i alla sina dagar, men allt är inte heller nattsvart även om den cyniska misstanken att allt är förgäves ofta tycks lura under ytan. Det mesta av de ingredienserna och karaktärsdragen återkommer även här.

Det blir aldrig lika explosivt och eldfägnande som i exempelvis ”The Constant Gardener”. Men det är att lägga ribban extremt högt. ”Our Kind of Traitor” är en stabil spionrysare med utmärkta insatser rakt över, särskilt av Ewan McGregor som den först villrådige men allt mer handlingskraftige universitetsläraren på sitt livs äventyr. Liksom av ”Homeland”-bekantingen Damian Lewis, här som den sluge MI6-agenten. Stellan Skarsgård är kanske lite för översvallande och inte helt övertygande med det som ska föreställa en rysk accent, men Stellan är ändå Stellan. Pålitliga Naomie Harris har möjligen medvetet fått en nedtonad roll, där vi bara långsamt får mer insyn i hennes motivationer, drivkrafter och varför hennes relation med maken ser ut som den gör. Men en intressant röd tråd i filmen är hur deras relation utvecklas i takt med händelseutvecklingen. Hur den inledande naturliga motviljan mot att bli inblandad, efterhand ersätts av en svårförklarlig ansvarskänsla och insikten om att det oväntade kan leda till något som deras eget förhållande och liv kan vinna på.

Så även om man lite lättvindigt kunde sammanfatta ”Our Kind of Traitor” som en Le Carré light, är det inte vilket light som helst. Här finns alltid något att lära sig om livet, liksom människosläktets svagheter, frestelser och oanade styrkor.

© Johan Lindahl
2017-03-19

Originaltitel: Our Kind of Traitor
Storbritannien/Frankrike, 2016
Regi: Susanna White
Med: Ewan McGregor, Naomie Harris, Stellan Skarsgård, Damian Lewis, Velibor Topic, Alec Utgoff, Marek Oravec, Saskia Reeves, Alicia von Rittberg, Khalid Abdalla, Mark Gatiss, Jeremy Northam

Genre: Kriminalfilm, Thriller
Hemmabio: 2016-10-24

Sök