Deadpool (2016)
Fräckt men egentligen inte särskilt nydanande
Om du trodde att "Guardians of the Galaxy" eller "Ant-man" var katterna bland Marvel-hermelinerna kommer här det korrekta svaret. En superfigur (inte hjälte, enligt honom själv) så ful i mun att han fått en "R rating" i staterna. Stan Lees obligatoriska inhopp är på en strippklubb, för att ge ytterligare en aning. En viktig ("viktig" ...) skillnad är också att Deadpool inte ingår i Marvel Cinematic Universe emedan rättigheterna till karaktären ägs av Fox och inte Disney. Men på många andra sätt är det ändå en typisk superhjälterulle; vanligt liv följs av förändring, action och one-liners. Lika galet actionsnyggt som brukligt är det, med ett jäkla tryck i biljakter och fajter.
En supersnygg frusen händelse med något oväntade förtexter ("Starring God's perfect idiot" och "A hot chick") sätter tonen från start. En intensiv prolog vidtar, in medias res. Sedan backar vi handlingen till hur vi hamnade här. Wade Wilson försörjer sig efter det militära med att spöa folk för pengar. Han har just hittat kärleken, en prostituerad lika muntert plump som han själv (Morena Baccarin, i vad som kunde vara en lyckad castingvink till "Firefly"!). Livet är som bäst när han får cancerbeskedet.
Strax därefter får han erbjudande om att rädda livhanken genom att låta utsätta sig för ljusskygga experiment, under en bokstavligen känslolös britts ledning (Skrein). Resultatet blir en vanställd men snabbläkande antihjälte som söker hämnd och ett botemedel mot att se ut som Liam Neeson i "Darkman". Namnet kommer från en morbid vadslagning på den bar där han höll till innan han blev "superhjälte". En bar som för övrigt ägs av TJ Miller, som här är ungefär precis som i "Silicon Valley", och gärna det.
Karaktären dukdebuterade redan i "X-Men Origins: Wolverine" och lite X-folk (dock inte högviltet) ansluter även här. En stor kromgubbe och en stöddig liten tjej med förmågan att, typ, göra något kraftfullt, försöker styra honom på rättan väg, vilket han inledningsvis mest irriterar sig på.
Med sina frispråkiga oneliners och sin självdistans är han som en barnförbjuden version av Spindelmannen. Gissningsvis är det ganska precis så han tillkommit: "Här finns det nog en marknad, typ". De anstränger sig lite väl mycket för att chocka de lättchockerade, om du frågar mig, men många gånger är det också väldigt roligt. Och ibland verkligen på gränsen.
Mer bekymmersamt är kanske att de tror att de uppfunnit meta och raserandet av fjärde väggen. Den som inte sett precis de här skämten många gånger förut är nog alldeles för ung för att se den här filmen. Hans självmedvetna kommentarer om att han inte är som de andra superhjältarna känns verkligen inte superpigga. Men så är det tydligen i serien också, som debuterade på tidigt nittiotal.
Det här är, enligt någon intervju jag såg, huvudrollsspelande Ryan Reynolds darlingprojekt, och en darling för många läsare. Filmen har i allmänhet tagits positivt emot och jag roas också. Men i Marvel-världen finns det flera filmer som jag tycker toppar den här på alla sätt utom i ren grovhet. Handlingen är minst sagt enkel.
När detaljerna kring hans förvandling klarnar blir dock hämndbegäret synnerligen begripligt och det levlar upp i intensitet. Den blinda damen han bor med och Ikea-skämten är jätteroliga. Klassiker från Wham såväl som Salt 'n Pepa muntrar upp ytterligare. Och även utan större överraskningar är slutet en skön fajtfest som kan mäta sig med de fetaste.
© Anders Lindahl
2017-01-29
Originaltitel: Deadpool
USA, 2016
Regi: Tim Miller
Med: Ryan Reynolds, Morena Baccarin, Ed Skrein, T.J. Miller, m.fl
Genre: Action, Äventyr
Svensk biopremiär: 2016-02-12
Teman: Superhjältar
Ingår i följande teman
