A Hologram for the King (2016)

Hanks letar livslust i öknen

Mashallah! Den här filmen måste älskas omgående, eller hur? Tom Hanks störtar ur startgroparna, åtföljd av snabba förklarande klipp om ett liv som inte följt planritningen, samtidigt som han tagit över solistrollen i Talking Heads från David Byrne. ”Once in a Lifetime” är en av de där låtarna som aldrig går ur tiden och vars textrader om att inte veta varför man befinner sig där man är, eller om det liv man lever verkligen är verkligt eller en illusion, kan illustrera så många saker och situationer.

”Mannen utan riktning” är en aningen kufisk dramatisering i teaterform, fritt - mycket, mycket fritt - byggd på Dantes gudomliga komedi (den med infernot och himmelen och allt däremellan). Och som jag råkade se häromåret. Fråga mig inte vad jag tycker om den exakt. Eller varför jag kom att tänka på den just nu. Men mannen som här förkroppsligas av Hanks har också tydliga problem med riktningen i livet. Med rytmen. Lystern och levnadsglädjen. Han ligger i skilsmässa och dras med en stämpel som föredetting på Det Stora Företaget, efter en karriär i olika branscher som verkar ha lett honom stadigt fram till utbrändhetsgränsen.

Så skickas han till Saudiarabien från Boston. Rakt ut i öknen, via ett glassigt men livlöst Hyatt-hotell i Jeddah. Därifrån bär det ut till ett komplex under uppbyggnad, ett projekt under konungens välsignande vingar men där tiden går långsamt. Framstegen som företaget ska vara en del av förverkligandet av låter vänta på sig. Det banbrytande IT-paket de ska visa upp har ingen publik att visa upp sig för. Och det amerikanska arbetslaget förvisas till ett tält, modell större men utan fungerande wifi. Bra början.

Kulturkrockar är en given del av konceptet för filmen. Men de håller sig helst på det mer kuriösa, icke livshotande planet. Alan Clay (alltså Hanks) konfronteras med landets alla motsägelser genom sin sociale, snacksalige och lätt impulsive chaufför, som på sitt sätt leder utbölingen genom labyrinten. Dessutom lyckas Alan, som oroar sig över en knöl på ryggen, råka på en av få kvinnliga läkare i landet. Och någon oväntad spänning mellan dem måste rimligtvis uppstå, eller hur?

Av ”Hologram” kan man lära sig mycket. Exempelvis att den danska ambassaden kan fungera som andningshål för utländska diplomater och andra som vill få utlopp för sin dekadenta sida och skaka loss utan hämningar. Varför det nu finns en ambassad i Jeddah (som inte är huvudstad). Men jag kan vara felunderrättad, ha missat någon passus i partituret eller ställa helt oviktiga frågor i sammanhanget. Dessutom får vi veta att alkohol mycket väl kan ordnas fram, bara man frågar rätt person på rätt sätt. Att det finns vargar i öknen. Och att man under inga omständigheter ska skämta om någon frågar dig ifall du arbetar för CIA.

Filmens mestadels lätt komiska anslag och tillbakalutade hållning, avbruten av små instick av mer akut dramatik, kan liksom ämnesvalet föra tankarna till ”Laxfiske i Jemen”. Men där Lasse Hallström lustfyllt slipade bort det mesta av satiren från förlagan, så är Tom Tykwer något mer märkbart intresserad av att säga något djupare om relationerna mellan mellanöstern och det vi kallar västerlandet. ”Laxfiske” var trots allt ganska trevlig, men missade möjligheter som den här filmen är mer angelägen att ta tillvara. Den lyckas inte i allt och lämnar efter sig en del oförlösta tankespår, men har ändå ett slags udd mitt i sin diplomatiska behärskning.

I det här fallet har jag inte läst den litterära förlagan (skriven av en Dave Eggers). Borde jag det? Tom Hanks får göra en antihjälte, en hunsad figur som tarvar en injektion av något för att få tillbaka gnistan. Här fyller Sarita Choudhury funktionen som Golshifteh Farahani hade för Leo DiCaprio i ”Body of Lies” häromåret. En något äldre upplaga. Och filmen lyckas göra något av ämnet vuxenromantik som inte alltid prioriteras i storfilmer.

Förresten. Fotot är fint. Filmen som i alla fall delvis är förverkligad på saudiarabisk mark, men tydligen mest i Marocko och ett par andra länder, gör visuellt anslående bruk av ökenlandskap och öde marker, liksom de nästan absurda kontrasterna mellan ödsligheten och de kliniska kaklade inredningarna inne i framväxande betongkomplex. Stadsplanering och ingenjörskonst på ett plan som är motsatsen till allt vad långsamt uppbyggd historia heter, men kanske är nödvändig för samhällets fortbestånd i framtiden?

© Johan Lindahl
2017-01-14

Originaltitel: A Hologram for the King
Storbritannien/Frankrike/Tyskland/USA/Mexiko, 2016
Regi: Tom Tykwer
Med: Tom Hanks, Alexander Black, Sarita Choudhury, Sidse Babett Knudsen, Tracey Fairaway, Tom Skerritt, Ben Whishaw, David Menkin, Christy Meyer, Khalid Laith, Amira El Sayed, Jay Abdo, Eric Meyers

Genre: Drama, Komedi
Hemmabio: 2016-10-03

Sök