Central Intelligence (2016)
Återträffen möter The Brothers Grimsby
Rollerna är ombytta tjugo år efter high school. Lyckade Calvin harvar nu i ett småtrist jobb medan mobboffret Robert Weirdicht (som ingen sett sedan en förnedrande händelse på avslutningsdagen) dyker upp under nytt namn och med superhjältekropp.
"Jag gjorde en enda sak," förklarar han anspråkslöst över en öl. "Tränade sex timmar om dagen i tjugo år".
Bob Stone, som han heter nu, är översvallande positiv och har bara gott att säga om den enda person som hjälpte honom på den värsta dagen i hans liv. Även när det framkommer att han just smygvärvat Calvin för antingen ett brott mot nationens säkerhet eller lite efterforskning i det godas tjänst är han mån om deras vänskap. Vänner är fortfarande en bristvara för honom. Supercool, men med korta ögonblick av osäkerhet när barndomsminnen simmar upp, drar han in revisorn i ett actionfyllt äventyr med dunkla mål. Vem ska man tro på? Honom eller de CIA-agenter som jagar honom och hävdar att han förlorat vettet och gått "rogue". Calvin väljer det förnuftiga valet så ofta omständigheterna medger men dras bara djupare in.
Det är en film i "The Cable Guys" bullriga men karaktärsdrivna anda, med en väldigt vanlig person kontrasterad mot en väldigt extrem sådan. Jag tycker sånt är kul och jag måste erkänna att jag roas ganska bra av det här. Det är ofta barnsligt men lika ofta sympatiskt och Rawson Marshall "Dodgeball" Thurber får sina stjärnor att leverera. Särskilt den oefterliknelige Dwayne Johnson: Barack Obamas röst med Jeffrey Coombs ansikte och Hulk Hogans kropp, plus självdistans och humor. Dessutom kan han leverera även grovkorniga repliker med en slags komisk värdighet. The Rock kommer aldrig misstas för en metodskådis men han tenderar numera att välja roller som både passar honom och har någon udda knorr, som i Michael Bays "Pain and Gain". Kevin Hart gillar att spela över men funkar rätt bra. Vad mer kan man säga om honom? Inte så mycket. I övrigt är det väl mest Jason Bateman som sticker ut i en biroll.
Tre russin blir det hur som helst till dumheterna, som bland annat bjuder på denna replik:
- Now, I accepted because it was Facebook. And it's rude when you don't accept it, and I don't know if the person on the other end can see me not accept it. That's why I accepted.
© Anders Lindahl2016-11-21