Independence Day: Återkomsten (2016)

Varken lyfter eller landar 


Tiden går. Men alla gamla hjältar återuppstår. Förr eller senare i alla fall. Ibland hade det kanske varit bättre med förr än senare. Visst är det en trevlig idé på papperet med återseendet av dem som en gång räddade vår planet från total utplåning. Men det där att liva upp de gamla minnena och inte minst stämningen från en sån kioskvältare som ”Independence Day” är inte alla mogna för. Tiden har väl till viss del helt enkelt sprungit ifrån dess upphovsmän.

”ID:R” om vi förkortar den så, ger motstridiga känslor. Den lyckas utstråla både hybris och dåligt självförtroende. Den är överlastad och underbebyggd. Osäker på vem som är den primära publiken; de som kommer ihåg originalet eller en helt ny generation? Helst båda, kan man förmoda, vilket i sig tycks ha skapat en olöslig identitetskris. Filmspråket har förändrats en smula sedan anno 1996. Samma sorts glättighet som präglade den då ganska oväntade succén kan inte självklart återuppväckas idag. Men problemet är väl framför allt nykomlingarna, ungspolingarna. Den nya generationen. De får verkligen inte mycket vettigt att säga mellan de ”Starship Troopers”-doftande strapatser de ställs inför. Efter två timmar framstår de fortfarande som färglösa och befriade från personligheter i egen rätt. Och därmed kanske inte kraschlandar, men haltar en del av filmen ohjälpligt. Gamlingarna, återvändarna från förr, de tillåts å andra sidan vara lite lagom excentriska, så som vi känner igen dem. Den gamle presidenten, supervetenskapsmannen med sin extremt envise och egensinnige far, en annan vetenskapare som vi rätteligen trodde hade lämnat jordelivet efter den förra filmen. Och så vidare. De är några stycken trots allt. Och de får både sätta sig själva i hetluften och regelbundet bidra med avspänningskomik. Men det blir sällan några riktiga fullträffar i det fallet ändå. Kanske för att filmen är för rastlös för att låta något av det här lite mera finstilta i marginalen landa.

Vad gäller konfrontationen med de likaledes återvändande intergalaktiska inkräktarna, så blir spelreglerna aldrig riktigt solklara heller. Vilka motmedel fungerar och vilka gör det inte? Förutsättningarna har förändrats en del sedan sist, får vi reda på. Den mänsklighet som lyckades undvika förintelsen för 20 år sedan har enats på ett tidigare aldrig skådat sätt. Samtidigt har man laddat upp för den returmatch som alla man- och kvinngrant tydligen räknat med sedan sist. Och tillägnat sig en del av den arsenal som tidigare vänts mot oss. Men nu är det alltså klippt igen. De kommer! Och inte i fredliga syften. Men. Men. Men. Spänningen får aldrig fäste. Inte heller det tilltänkta nostalgiruset. Här finns knappt någon dramatisk uppbyggnad och lär-känna-fas med vardagliga inslag och en bredare bild av livet på denna planet som ska försvaras till varje pris. Det lyfter aldrig. Och då finns inte mycket att landa med. Synd.

© Johan Lindahl
2016-11-13

Originaltitel: Independence Day: Resurgence
USA, 2016
Regi: Roland Emmerich
Med: Liam Hemsworth, Jeff Goldblum, Jessie T. Usher, Bill Pullman, Maika Monroe, Sela Ward, William Fichtner, Judd Hirsch, Brent Spiner, Patrick St. Esprit, Vivica A. Fox, Angelababy, Charlotte Gainsbourg, Deobia Oparei

Genre: Action, Äventyr, Sci-fi
Hemmabio: 2016-11-07

Sök