Deliver Us from Evil (2014)

Lagens män i kamp med verklig ondska

Scott Derrickson. Namnet kanske inte är bekant för alla, men nyligen fick han förtroendet att regissera Marvel-äventyret ”Doctor Strange”. Innan dess har han etablerat sig som en av USA:s mer anlitade skräckfilmsmakare. För tiotalet år sedan blev jag om inte annat en smula skrämd av hans demonbesättelsedrama ”The Exorcism of Emily Rose” som på svenska fick titeln ”Besatt”. Helt enkelt. Derrickson är vad jag förstår protestant eller möjligen så kallad evangelikal kristen, men har tidigare uttryckligen sagt sig vara intresserad av katolicismen. Inte minst dess ritualer och visualisering. Det var uppenbart i ”Besatt” och det är väldigt tydligt här också.

”Deliver Us from Evil” ska också vara förankrad i verkliga händelser. Så presenteras det om inte annat. Efter en prolog placerad vid fronten i Irak 2010, kastas vi in i New Yorks nattmörker några år senare. Poliser på patrull. De har attityd och en viss benägenhet att söka kickar ute på fältet. Ralph, den ene av dem, sägs dessutom ha en inneboende ’radar’ för vad som kan bli intressant. Människor i den mörka natten börjar begå besynnerliga gärningar som inte kan förklaras enkelt och rationellt. Förvridna ansiktsuttryck och självdestruktiva beteenden i spåren efter andra aggressiva handlingar. En jesuitpräst kommer in i sammanhanget. What’s up?


I den svenska vokabulären finns ett litet ord som heter subtil. Motsvarigheter finns även i flera andra språk, så vitt jag vet. Så även i engelskan. Det är inget epitet man utan omsvep kan applicera på den här filmen. Derrickson slösar ingen tid på att komma igång och anstifta sin förtryckande atmosfär med hjälp av mörka gator, regntunga skyar och tillhörande blixtar. Samt en serie skrämseleffekter av sorten ’studsa till i soffan därhemma’. Ljudmattan hjälper till. Ju längre filmen lider, desto mer höjs insatserna till dess en fysiskt nästan osannolik intensitet skruvas upp i finalen. Jo, här är det rena exorcismen som är grundbulten i kampen mot ondskan.


Istället för en grånad Max von Sydow är en betydligt yngre och inte alltid tidigare fläckfri fader polisen Ralphs partner i kampen. Den kedjerökande och ölhävande jesuitprästen Mendoza bekänner sig vara en tidigare narkoman som en gång i livet fattade ett beslut om att leva eller dö. Sedan dess hävdar han sig ha konfronterat primär ondska fler än en gång. Detta till skillnad från den sekundära ondskan som enligt honom mer handlar om enskilda försyndelser begångna av individer. Här krävs konfrontation av ondskan i dess ursprungliga form. Ja, det är sådana här premisser man får vara beredd att acceptera för att värdesätta filmen. Själv utgår jag ifrån att det är ett uttryck för att man vill ta frågorna om ondskans och godhetens natur på allvar och att de diskussioner som förs mellan Ralph och Mendoza är något som motsvarar drivkraften för åtminstone Derrickson i skapandet av filmen. Hur många i den tilltänkta och existerande publiken som läser den på samma sätt är naturligtvis en annan fråga.


Men här finns klassiska ingredienser; en hjälte som måste inse sina egna begränsningar och göra upp med något i sitt förflutna för att kunna lösa den kris han nu står inför. Han behöver en vägledare, en som själv prövats och vet vad det handlar om för att kunna göra det. Det kommer att kosta honom. I blod, svett och bårar. Samt en del smärtsamma insikter. Om vad han försummat, då inte minst familjen. Saker han gjort, som gnager och påverkar hans handlingsmönster nu. Ralph är en närmast avfallen katolik. Det vill säga en som tappat tron på ett tidigt stadium och blivit cynisk i förhållande till den. Han hälsar Mendoza vid första kontakten med ett lagom diplomatiskt ’så ni är inte alla pedofiler?’. Sedan får han själv en grundkurs i ondskan och godhetens problem i rask takt, liksom redogörelser för strider av ett slag han hittills inte själv stått inför, men som vissa tecken tyder på att han kanske är kallad till. Pretentiöst? En utgångspunkt som kanske inte alla köper. Men filmen får i alla fall fram sitt underliggande budskap med undertexter som publiken kan välja att ta till sig eller ignorera. Som spänningsgenererare är det i alla fall fullt fungerande, om man accepterar förutsättningarna. Sedan kunde jag ibland önska lite mer av det där ordet jag nämnde i början. Alltså subtiliteten. Kanske kunde en aningen försiktigare uppbyggnad ha skapat en mer obestridlig payoff.

© Johan Lindahl
2016-12-10

---

Tack till Sony Pictures Home Entertainment för recensionskopia

---

DVD / Blu-ray

På BluRay-skivans extramaterial framgår att grundidén från producenten Jerry Bruckheimer var att göra en korsning av ”Serpico” och ”Exorcisten”. Den verkliga förebilden Ralph Sarchie är också med och berättar. Sammantaget ger deras utsagor bilden av att det här handlar mer om ett sammandrag och en blandning mellan verkliga upplevelser och uppdiktade element. Rollfiguren Mendoza är baserad på två olika präster som i själva verket hade irländsk bakrund snarare en latinamerikansk. Derrickson är också tydlig med att storyn i filmen inte är bokstavligen byggd på verkligheten men karaktären Sarchie motsvarar verklighetens - med vissa utvikningar och tillägg, vilket Sarchie själv är noga med att påpeka. ’A work of fiction based on aspects of my cases and aspects of my life’, förklarar han här. Så nej, det är inte en ren dramadokumentär. Men den försöker inte heller se ut precis som en sådan.

---

Originaltitel: Deliver Us from Evil
USA, 2014
Regi: Scott Derrickson
Med: Eric Bana, Edgar Ramírez, Olivia Munn, Chris Coy, Dorian Missick, Sean Harris, Joel McHale, Mike Houston, Lulu Wilson, Olivia Horton, Antoinette LaVecchia

Genre: Mystery, Religion/filosofi, Skräck, Thriller
Hemmabio: 2014-12-29

Sök