Warcraft: The Beginning (2016)
En låtsasvärld i krig
Ett av världens största popkulturella fenomen är det visst, World of Warcraft, inte minst sedan spelet gick online. Orcher, dvärgar, människor och magiker i en stor och ambitiöst konstruerad sagovärld. Jag har aldrig spelat det, men nu har det trots det blivit film.
Krigiska orcher invaderar en annan värld genom en portal vars magi kräver liv. De leds av en odiskutabelt ond orch vid namn Gul'dan, men bland dem finns mer sympatiska karaktärer. De kunde kanske beskrivas som dothrakis på steroider där hälften av rollerna ser ut att spelas av Ron Perlman. De finns i grönt och människofärg.
Världen i fråga är redan bebodd av människor med en hedersam kung som lever i fred med dvärgar och annat knytt. I stunder av kris har de också en Väktare att kalla på, en kraftfull magiker som väl aldrig skulle lockas att göra ett ödesdigert misstag. Det är upplagt för krig, förstås, men också ett visst samspel mellan olika varelser, där även den anfallande sidan skildras med inslag av sympati.
Travis Fimmel är något bättre här än som viking i "Vikings". Daniel "Into the Badlands" Wu är faktiskt helt oigenkännlig som Gul'dan. I övrigt har jag väldigt lite att säga om skådespeleriet. Det är ojämnt men aldrig fantastiskt, kan man väl sammanfatta det.
Efter en rörig början byggs det ändå upp en viss dramatik, med karaktärer som ställs inför svåra val och tar stora beslut. Snyggt är det, i en stil lite mer överdriven och overklig än, tja, "Sagan om ringen". Det är kraftfullt och ibland lite magstarkt för yngre tittare, även om de avstår från alltför slabbiga bilder. Temat om att fånga oskyldiga människor för att driva svart magi är knappast barnvänligt, till exempel.
Finalen, med tunga offer bland huvudpersonerna, styr mot en trolig uppföljare som jag är långt ifrån säker på att jag kommer iddas se, vilket leder mig till Recensentens Dilemma:
Att bedöma hur "bra" filmen är utan att ha spelat spelet ens en sekund känns lite förmätet, men jag får väl representera nykomlingarna när jag hävdar att den är långt ifrån usel men känns för ihoplånad för att riktigt lyfta. Flera personer och händelser känns halvfärdigt skrivna och skildrade. Den siktar högt men landar ungefär på samma nivå som "Maleficent" eller "Seventh Son". Är man på rätt humör kan den roa, men det är nog få som blir riktigt golvade.
Fotnoter
Regisserande Duncan Jones, fortfarande mest känd för mästerliga "Moon", är inte bara en inhyrd begåvning utan av extramaterialet att döma en engagerad WoW-spelare som varit med och författat manuset. Denna vetskap gör väl mest att man vill hitta nyanser och briljanser som tyvärr lyser med sin frånvaro.
Som av en händelse är detta den andra spelbaserade film jag sett på sistone där främmande varelser från en annan värld ställer till kaos i en harmonisk värld. "Angry Birds" kändes faktiskt lite mer lyckad ...
© Anders Lindahl2016-10-25