Machete Kills (2013)
Grundmurad gorefest - åtminstone i portioner
Lagom är överskattat. Finns det tillfälle att excellera i ultravåld så måste man fånga det i flykten. Serietidningsaktigt och lagom fantasifullt. Ja, där kom visst ordet
lagom in i alla fall. Evangelium enligt Robert Rodriguez. Som här kanske är något mer begränsad och lite mer
lagom i sin kreativitet än han var i den första ”Machete”-filmen. Den fungerade delvis förträffligt som sofistikerat skräp med en viss grad av socialt budskap inbakat mitt i massakrerandet. Hela konceptet har sin upprinnelse någonstans i ”Grindhouse”-projektet ihop med Quentin Tarantino. Det började som en fejkad trailer och ledde vidare till en actionfilm som tog plats kring den amerikansk-mexikanska gränsen. Men räcker uppslagen till en film till? Det är frågan.
Castingen är liksom tidigare gjord med ett par glimtar i ögonen. Exakt vilka roller, vilka typer och hur mycket speltid skådespelarna får i sina respektive roller är inte helt förutsägbart. Allt ska inte avslöjas heller. Men USA:s president spelas i alla fall av Charlie Sheen, eller som han presenteras i förtexterna; ’introducing Carlos Estevez’. Lady Gaga har en roll, bara för att. Sofia Vergara gör en handlingskraftig och hämndlysten horhusförestånderska. Bara för att ta några exempel i en film som dessutom ståtar med en mexikansk revolutionär med personlighetsklyvning, vilkens ena sida rymmer en psykotisk och helt oberäknelig knarkkartellpersonlighet. Vidare möter vi en yrkesmördare som byter ansikte med jämna mellanrum. Bokstavligen. Och - inte att förglömma - en kvinnlig undercover-agent poserande som deltagare i en skönhetstävling. Gammelgubben Gibson gömmer sig någonstans ’in the mix’ också, som en rätt förslagen och framgångsrik herre med sin egen agenda. Bland de överlevande återvändarna från första filmen är det väl främst Michelle Rodriguez enögda amason som utmärker sig i en mer betydelsefull befattning.
Handlingen kretsar kring en missil riktad mot Washington DC som förslagsvis måste stoppas av någon. Helst Machete himself, den ständige dödsföraktaren och dolkviftaren som väldigt motvilligt åtar sig uppdraget - eller snarast utpressas att göra det. Vi studsar mellan USA och Mexiko. Stora delar av intrigen tar plats söder om gränsen och en i filmens universum nyligen konstruerad mur som det regelbundet refereras till. Låter det bekant någonstans ifrån?
’Once upon a Time in Mexico in the Future’? Alltså, här finns en del rekvisita rekvirerad från James Bonds värld, vilket kanske inte var riktigt förväntat. ”Moonraker” till exempel. ”Machete Kills” är en skröna som drar åt alla håll och visst avslutas den med en orgiastisk våldsutgjutelse på gränsen till
overkill. Den där ursprungsidéen att allt ska se lite sådär B-filmsaktigt skräpigt, skrapat och kornigt ut har dock nästan övergivits helt, frånsett några trailers i början och slutet för en kommande ”Machete Kills Again in Space” Hur allvarligt menad den pitchen är kunde jag låta vara osagt, men titeln finns i skrivande stund faktiskt med bland Rodriguez utannonserade projekt på Internet Movie Database.
Om inte alla idéer är lika originella så ser Rodriguez i alla fall till att någonting händer hela tiden. Du torde icke dö av direkt uttråkning, även om regissörens förråd av vilda infall kan behöva påfyllning. Alla inblandade tycks vara införstådda med tonläget om inte annat. De lyckas överlag behålla ett för ändamålet nödvändigt
straight face och undvika totalt överspel trots den gigantiska osannolikhetsfaktorn.
© Johan Lindahl2016-11-13