Eldfödd (1984)

Dags för en nyversion?

Förmodligen tyckte jag att "Eldfödd" var ännu sämre än vad som egentligen är fallet när jag såg den på 80-talet. Då närde jag fortfarande en envis övertygelse om att favoritförfattarens böcker skulle filmas alldeles oerhört bra eller inte alls, vilket inte lämnade rum för särskilt många misstag. Och visst finns det sådana i denna tidstypiska dukversion från 1984, regisserad av Mark L. Lester – sedermera känd för guilty pleasures som "Commando" och "Showdown in Little Tokyo", numera närmast okänd trots att han fortfarande stretar på i drömfabriken.

Men David Keith, en utmärkt skådis som numera mest jobbar under kändisradarn, är bra i en av huvudrollerna, förutom när nämnde Lester tvingar honom att trycka händerna mot tinningarna och verkligen tydligt visa att han försöker påverka människors tankar. För det kan han faktiskt, efter ett experiment utfört av den hemlighetsfulla Byrån ("The Shop" på originalspråket), där han även träffade Vicky (Heather be thy name – Locklear, alltså). I filmens inledning, flera år senare, är Vicky mördad och Andy på flykt med deras gemensamma dotter, vars egenskaper överträffar alla förväntningar från de skugghöljda män som bevakat familjen genom åren.

Rörande tillbakablickar till vardagslivet innan allt ställs på sin spetsigaste spets, Andys sätt att slå mynt av sina egenskaper utan att offentliggöra dem, problemet med kvardröjande "slaggtankar"... det är mycket intressant från romanen som fått stryka på foten i vad som i sin avskalade filmform ändå är en ganska boktrogen actionthriller med pseudovetenskapligt övernaturliga inslag. Stommen är mer eller mindre intakt, från jakt till fångenskap - där mäktiga män försöker vinna förtroendet eller åtminstone samarbetsviljan hos en butter tjej som enligt en av vetenskapsmännen kanske någon gång i framtiden kan "slå sönder jorden jorden som en tallrik".

Drew Barrymore, några år efter "E.T." är ett bra val att spela det potentiellt världsförödande barnet, både gullig och, när det behövs, truligt arg på ett ganska övertygande sätt. George C Scott spelar den mordiske och mystiske Rainbird, som förlorat några av sina mer intressanta egenheter från romanen men ändå gör ett tillräckligt hotfullt och obehagligt intryck. Dubbelspelet där han lurar den lilla tösen att lita på honom är intressant, om än som så mycket annat i filmen lite stressat. Martin Sheen (även viktig i ungefärligen jämnåriga King-rullen "The Dead Zone") är inte alls dum.

Teman som psykokinesi och telepati var särskilt vanliga hos King i början av karriären. Eller snarare: det var vanligare att de utgjorde huvudtemat - i senare verk återkommer de oftare som delar i större, kanske ännu ambitiösare historier. För att tillåta sig en generalisering: de tidiga böckerna är egentligen de allra mest filmvänliga, vilket gör det lite förvånande hur sällan det blivit riktigt bra.

"Eldfödd" är en film som ungefärligen berättar den intressanta historien, men gör det med väldigt lite finess. Det är ibland rent taffligt på ett, om man får säga så, väldigt italienskt vis – vilket en titt i eftertexterna ger förklaringen till. Storproducenten Dino De Laurentiis, ganska nyligen avsomnad, tryckte på OK-knappen för denna liksom hundra andra filmer med diskutabelt värde utöver enkel förströelse, och egentligen finns goda förutsättningar för att uträtta betydligt mer. Inte lika gott omdöme, dock. När Charlie ska starta en brasa med tankarna plockas melodifestivalfläkten fram så att det ska blåsa dramatiskt i håret på henne. Ingen bra idé ... Viktigare än att hitta någon riktig stämning är att se till att finalen innehåller duktigt med eld, vilket gör den delen till filmens kanske svagaste parti – trots den beundran man känner för en del av stuntmännen.

Scenen där en samling ansiktslösa eldskyddsklädda män kommer ut ur skogen bakom den helt oskyddade Rainbird har känningar av den sortens stämning som filmen alldeles för ofta saknar helt. Särskilt i det pan-scannade format som troligen är det lättaste sättet att se den, via tidig Atlantic-försorg, känns den på många sätt som en TV-film.

Jag trodde väl aldrig jag skulle säga så här om en av de böcker jag en gång i tiden önskade att jag var rik nog att köpa rättigheterna till, bara för att rädda dem helt undan Hollywoods klor; men kanske vore det intressant att se en ny filmversion?

© Anders Lindahl
2016-10-18

Originaltitel: Firestarter
USA, 1984
Regi: Mark L. Lester
Med: Drew Barrymore, David Keith, Freddie Jones, Heather Locklear, Martin Sheen, George C. Scott, Art Carney

Genre: Sci-fi, Skräck
Hemmabio: 2016-06-07
Teman: Stephen King på vita duken

Relaterat: Stranger Things - säsong 1 (2016)

Ingår i följande teman

Sök