Jane Got a Gun (2016)
Illa vald titel, hyfsad film
Efter att nyss ha sett "The Revenant" känns det lite redundant att prata om hur hårt livet kunde vara ute i vildmarken på västerntiden, men här kommer mer bevis. Inte fullt lika omskakande, eller långt, men ändå.
Jane (Portman) kan både berätta fina godnattsagor för dottern och ta hand om maken (Emmerich) när han kommer hem skottskadad. Whisky, tång och krut, snipp snapp snut, nu ska kulan ut! Och när han berättar att 'bröderna Bishop', traktens skräck, är på ingång laddar hon revolvern direkt och rider med dottern till säker ort.
"Du känner mig bättre än så", svarar hon på hans förslag om att stanna borta och låta honom ta smällen själv.
Gamla flamman Dan (Edgerton) som bor nästgårds nekar inledningsvis till att hjälpa till, fortfarande sotis och lite på dekis som han är. Det visar sig sedermera att även bröderna Bishop, maken och Jane har ett gemensamt förflutet. Denna historia berättas i alltmer intressanta tillbakablickar i väntan på urladdningen.
Jag gillar västernfilmer och jag gillar Natalie Portman. Hon, mer än sydstatspratande Ewan McGregor (första gemensamma filmen sedan Star Wars, väl?) som den fruktade, vältalige och lite tillgjorde John Bishop, förankrar den här historien – som vid lite närmare research visar sig ha tillkommit under röriga omständigheter med byten av både skådisar och regissörer. Edgerton gör också ett stabilt jobb, medan Emmerich har en ganska otacksam och statisk uppgift.
När Dan, härdad och skolad av inbördeskriget, väl skrider till arbete och preppar ranchen inför anstormningen gör han det med nedtonad expertis. "Bara ett jobb", hävdar Jane inför den skadade och hjälplöse maken, men kan det möjligen vara lite mer personligt än så? De tu tar i alla fall tillfället i akt att ventilera gamla tider och sina krossade hjärtan medan de förbereder sig för konfrontationen. Och Dan passar på att "pika" den skadade på ett synnerligen nattsvart vis när han tror att frun inte ser det. Senare får han veta lite mer om den han betraktade som en vanlig usling och bilden breddas.
Omöjliga odds i ensligt, laglöst land, allt är som det ska. Uppbyggnaden är effektiv och startskottet (eller snarare kanonaden) ändå överraskande. Det är en kort men både explosiv och romantisk västern med många teman. Faktum är att den gott kunde ha varit lite längre, då somliga bitar avhandlas lite väl korthugget.
Trots allt, måste man väl säga, tycker jag att det här är en film som åtminstone västernvänner kan få visst nöje av. En ganska stark tvåa blir det lagoma betyget.
FOTNOTER
Bland de intressanta personer som lämnade produktionen innan den nått i hamn återfinns filmfotografen Darius Khondji och regissören Lynn Ramsay.
Att titeln ger associationer till Aerosmiths allvarliga 90-talslåt "Janie's got a gun" (känd bland annat för David Finchers video) känns i sammanhanget inte helt lyckat.
© Anders Lindahl2016-09-24
Tack till Sony Pictures Home Entertainment för recensionskopia