The Big Short (2015)

Fartfyllt om vägen till det stora finansfallet

Adam McKay har ett gott öga till finansbranschen. Eller ett ont. Ett intresse för ekobrottslighet som kunde skönjas redan i komedin ”The Other Guys” för sex år sedan. Regissören är ju framför allt känd för kaxiga komedier som ”Anchorman” med flera i samma ådra, med mycken stursken grabbighet i fokus men också en underförstådd granskning av just grabbighetens kultur. Att han kan vara rolig vet vi. Om vi bara uppskattar humorn i den form den manifesteras i hans filmer - givetvis.

Här visar han på andra sidor också, sidor som kanske funnits där tidigare men blir tydligare. Ja, det ska bygga på verkliga händelser. Och det handlar om en period när världsekonomin vacklade. Förutsättningarna förändrades. Finanskraschen (som vi kanske oftast brukar kalla den) 2008 har många av oss klara minnesbilder av, oavsett var vi än i världen befinner oss. Vad som ledde fram till den har diskuterats och analyserats livligt och även skildrats i flera filmer förut, inte minst dokumentärer som ”Inside Job” och ”Four Horsemen”.

Här ser vi en driven dramakomedi med kvasidokumentär prägel. Låt inte den definitionen hindra er om ni tror att underhållningsvärdet därmed skulle vara lägre. Här använder regissören alla knep i handboken för att få fram humorn, och öka begripligheten, kring vad som egentligen händer. Han inser att många av oss inte förstår det här. Ja, de flesta av oss som ser filmen har begränsad förmåga att förstå hur finansmarknaden fungerar. Så, vid sidan av handlingen som rullas upp i ungefärlig kronologisk ordning, får ett antal kända personer dyka upp och förklara relevanta begrepp med hjälp av bildspråk och metaforer från andra områden. Mästerkocken Anthony Bourdain förklarar vissa typer av fonder genom beskrivningar av hur gammal fisk kan blandas med färsk i en gryta och krängas över disk som om den vore fullständigt fräsch. Typ. Popstjärnan Selena Gómez får demonstrera någonting annat vid ett Blackjack-bord i Las Vegas. Filmstjärnan Margot Robbie bidrar från ett bubbelbad. Det kan tyckas vara lite lättköpta trick, men det hjälper till att ge åtminstone glimtar av vad det här handlar om. För det är som sagt mycket som riskerar gå över huvudet på oss. Den så kallade fjärde väggen bryts ideligen och vi hålls hela tiden medvetna om att det är en film vi ser. Ryan Gosling har en roll som berättare, där han beskriver sin egen roll och samtidigt lägger in kommentarer på olika punkter i filmen för att lotsa oss längs den här vanskliga leden.

Det blir ändå mycket information att smälta. Och intensiva dialoger. Det handlar om drivna karaktärer, människor med en stark vilja och hög svansföring som man kan förvänta sig i sammanhanget. Och vi har facit i hand kring hur det kommer att sluta. När handlingen tar vid befinner vi oss några år före den stora smällen 2008. Och dem vi följer är klippare med olika bakgrund, vid olika firmor eller eventuellt utan någon fast punkt i finanstillvaron. Men genom samarbete och även oberoende av varandra kommer de här olika personerna till samma slutsats. Det finns hål i den amerikanska finansiella sektorn. Svaga punkter att utnyttja. Men svagheterna de siktar innebär också att de i princip satsar pengar mot själva den amerikanska ekonomin - mot den allmänt vedertagna uppfattningen om vilka marknader som anses solida och vilka som inte är det. Så om de ska vinna något på det kommer det per definition att innebära förluster för andra.

Förlorarna blir inte bara andra i finansvärlden utan många vanliga knegare som fastnat i bolånecirkusen. För det var ju en cirkus. Lån blandades med lån som blandades med andra lån i en härva som väldigt få personer hade någon slags överblick över. Och när allt rasade samman, var det just många av de här vanliga icke högavlönade människorna som drabbades hårdast, medan de fallna bankerna överlevde genom så kallad bail out, räddades av staten för att alternativet ansågs vara mycket värre, en total systemkollaps för att använda ett numera populärt uttryck.

”The Big Short” var ju en av de Oscar-nominerade filmerna senast och det är inte helt omöjligt att förstå varför. Den har driv, den har kända skådespelare, den tar upp ett ämne som har blivit allt mer populärt. Filmen genomsyras också av något som ifall i varje fall ser ut som patos. Ska vi tro på det? Ja, låt oss göra det i alla fall för stunden. Sedan är det uppenbart så att huvudpersonerna knappast är några hjältar. De kan möjligen beskrivas som antihjältar. De har olika bevekelsegrunder, men de jobbar i en bransch där det handlar om att tjäna pengar för egen del. Några av dem är mer cyniska än andra. Några har en slags moralisk medvetenhet. Några är rent apokalyptiska i sin världsbild, kanske på goda grunder som det visade sig.

Och de kommer att reagera olika när upplösningen närmar sig. Christian Bale spelar en asocial enstöring med en oanad förmåga att läsa av siffror och se vad andra inte ser. Det inkluderar hans chefer, som fruktar att han tänker spela bort allt deras kapital. Steve Carell gör en högljudd, ofta lätt folkilsken fixare som har svårt att behärska sig och enligt egen utsago är lycklig när han olycklig. Vi har två outsiders som kommer från landet (relativt sett) och försöker hitta en väg in på marknaden för att kunna spekulera i vad de tror är samma håligheter som övriga personer har upptäckt.

Mättad. Späckad. Tät och tempostark. Ja, ”The Big Short” är inte så lättsmält men det går undan i två timmar. Är det något vi har lärt oss när allt är över? Om inte annat, ”så kan det gå när inte haspen är på…”

© Johan Lindahl
2016-06-26

Originaltitel: The Big Short
USA, 2015
Regi: Adam McKay
Med: Ryan Gosling, Christian Bale, Steve Carell, Tracy Letts, Marisa Tomei, Adepero Oduye, Rafe Spall, Hamish Linklater, Jeremy Strong, Brad Pitt, Melissa Leo, Karen Gillan, Byron Mann

Genre: Drama, Komedi
Hemmabio: 2016-05-30

Sök