Steve Jobs (2015)
"I play the orchestra."
"Gud skickade sin son på ett självmordsuppdrag men folk gillar honom för att han skapade träd."
Steve Jobs svarar på kritik om att han inte är en trevlig chef. Megalomani, much?
Tja, om någon fick vara kaxig är det väl mannen som förändrade alla våra liv. Även om du använder en Samsung-lur eller en LG-nalle är det Jobs du borde tacka för hur lätt det är att berätta för världen om din senaste måltid. Eller klandra. Och alla de som ingick i hans "orkester", för att anamma hans egen metafor i filmen där han beskriver sig som en dirigent.
Det är en kompakt resa genom femton år, centrerad kring tre produktlanseringar och några återkommande individer. Det blir många spända konfrontationer under de dallrande minuterna innan han ska upp på scen, på återkommande teman. Jobs själv behåller kontrollen vad som än händer, alltid det viktigaste för honom, till den grad där man vill ställa diagnoser på honom. Och har alltid "rätt", hur hårdnackat idiotiska eller missunnsamma hans beslut än kan verka. Fassbender, om än inte särskilt lik Jobs, är rätt man att spela honom. Han kan fånga övertygelsen i att ha rätt att vara i centrum, lugnt men med total pondus.
Runt honom återkommer en handfull personer. Joanne, marknadschef (tror jag, typ) och most likely att våga säga emot bossen, fint spelad av Kate Winslet. Dottern Lisa, som han först förnekar faderskap till (och "inte alls" döpte en dator efter) men som förstås blir en viktig person i en komplicerad relation. Andy Hertzfeld (Stuhlbarg), lojale trotjänaren som ibland vågar följa sitt eget huvud. Steve "Woz" Wozniak, som tror att man kan vara både kreativ och schysst och vill att han ska ge lite cred till teamet bakom Apple II, länge företagets enda framgångsrika produkt. Seth Rogen är nu officiellt en riktig skådis. Och Jeff Bridges som John Sculley, ömsom konkurrent om makten, ömsom förtrogen kollega, men aldrig osympatisk.
Sorkin-manus och Boyle-stil garanterar flyt i dialog och bilder. Det är ett dräpande men förlösande porträtt av en "man med brister". Eller ett geni, en dirigent, en dålig far eller allmän skitstövel, välj själv. Med profetiska scener om iPodens ankomst och ett inledande gammalt tv-klipp där Arthur C. Clarke pricksäkert beskriver framtiden. "Steve Jobs" kan ses som en avskalad pendang till "The Social Network; en film som handlar om mycket men känns fokuserad, med plats för scener om hur många försök det krävs att hitta en hajbild som behagar Steve eller vem som egentligen gav Jobs sparken. Nerd service och vanligt mänskligt drama i naturlig symbios.
© Anders Lindahl
2016-06-16
Originaltitel: Steve Jobs
USA, 2015
Regi: Danny Boyle
Med: Michael Fassbender, Seth Rogen, Kate Winslet, Jeff Daniels, Michael Stuhlbarg
Genre: Drama
Svensk biopremiär: 2016-01-22
Hemmabio: 2016-06-13
