Penny Dreadful - säsong 3 (2016)

Magnifikt mörker ända in i kaklet…

4 russin

De har inte precis blivit gladare med åren. Ondskan och de ockulta krafterna fortsätter att flöda över alla bräddar i den här serien, som fortsätter vara en av de absolut snyggaste skapelserna i sitt slag. Eller i något slag, någonsin. Men kampen, den ständiga kampen som alltid pågår, gör upplevelsen ibland nästan psykiskt påfrestande. Ska det alltid vara så här? Ska ingen kunna vara lite lycklig i alla fall - om så bara för ett kort, oskyldigt ögonblick?

Efter den förra säsongen var jag lite lagom utmattad och såg med behärskad tillförsikt fram emot den tredje. Det hade varit så bra, men som sagt påfrestande. Personerna i handlingen har alla sina problem, sina fel och brister, och vem man egentligen kan lita på fullt ut kan vi aldrig vara riktigt säkra på. Men de väcker intresse. Särskilt Eva Greens karaktär Vanessa Ives som bär serien och är dess centrum, dess hjärta och själ vid sidan av Timothy Daltons buttre, bistre gentleman med ett övermått av spöken och svårsmälta minnen att ständigt stångas med. Säsong två slutade dock med en rejäl splittring. Våra hjältar, antihjältar och även andra mer svårbestämbara figurer spreds ut i olika riktningar.

Vart var och en var på väg, rent geografiskt, och varför, kunde verka ganska klart men det gav samtidigt upphov till funderingar kring vart serien som helhet skulle ta vägen. Skulle alla inblandade utveckla sina egna separata soloäventyr och vädra sina enskilda ångestar där de befann sig? Nu fortsätter det ändå finnas en röd tråd, även om ett viktigt spår leder oss iväg till Nordamerika och revolvermannen Ethans (Josh Hartnett) förflutna, som nu inte längre kan undvikas. Ja, vi visste väl att det skulle hända förr eller senare. Men vad exakt är det som hänt förut och vad är det som väntar där borta?

En del av charmen med serien är ju, som andra påpekat, att den till synes tar sig själv på stort allvar. Ja, den beträder samma marker som flera andra serier (och filmer) men låtsas inte nämnvärt om att dessa finns på samma planet. ”Penny Dreadful” välkomnar vampyrer, varulvar, allehanda osköna andemakter, den bokstavligen evige ynglingen och überhedonisten Dorian Gray, liksom den banbrytande men alltid betryckte doktor Frankenstein och hans egna skapelser. Har jag glömt något? Säkert. Men fanns det något som saknades ifrån den viktorianska monstermytologin kring näst senaste sekelskiftet så börjar de luckorna fyllas i nu också. Dr. Jekyll? Jo, nu är han här. Liksom en annan färgstark figur ur den fiktionella värld som utspelas i olika romaner och berättelser från den här tiden.

Om det under första säsongen såg ut att handla om ett gäng disparata sanningssökare och rättskipare på en övernaturlig planhalva, med jakten som ett eget val, så blev andra säsongen något av motsatsen. Alla som såg den insåg att huvudpersonerna nu i själva verket var jagade. Och det där med eget val och handlingsfrihet står inte så högt i kurs här säsongen heller. De här människorna har saker att ta itu med, stora problem att lösa, och demoner både bildligt och bokstavligt att konfrontera. De bara måste. De har inga val.

Att serien i stort sett saknar konkret humor, möjligtvis med undantag för den cyniske manipulatören Dorian Gray, har blivit något av ett signum. Liksom att ingen ler särskilt länge. Det visuella, utnyttjandet av de gamla miljöerna som kan tänkas utgjorde den tidens London, plus alla fantasifulla tillägg som serieskaparna har tänkt ut, fortsätter också att imponera. Men nytillskottet nu är inte minst utflykten till Amerika där milsvida vidder både osar av skönhet men också av hotfullhet och utsatthet på ett väldigt vackert och tilltalande, men också skrämmande sätt.

Så serien fortsätter att fascinera och fängsla. Kanske just för att den tycks erbjuda genuin ovisshet kring vart allting egentligen ska sluta. När alla frågor kring godhetens och ondskans egentliga natur är så svårbesvarade, vad ska man förvänta sig? Är det mot bättre vetande som jag fortsatt följa eskapaderna? Vanebildande har det i alla fall varit. Väldigt.

Eva Green har som sagt alltid varit det där navet som allt kretsar kring och hennes insats är som vanligt oklanderlig. På nivån ’borde få pris för bästa kvinnliga huvudroll i TV-serie varje säsong’. Men nu om inte förr måste Rory Kinnear få några rader extra som den återuppväckte Mr Clare, om vars förflutna dörrarna slås upp mycket mer än förr och i sig öppnar för fler nyanser i hans framträdande. Billie Piper som den likaledes Frankenstein-återskapade Lily visar också hela skalan från sorg till ilska, väldigt mycket av den senare varan, nu när hon tillsammans med den oberäknelige Dorian drar igång sitt eget frigörelseprojekt och letar rekryter på stadens skuggsidor. Finns det för övrigt några andra sidor av sekelskiftes-London i den här serien, kan man fråga sig? Patti Lupones roll som psykiater (i den mån sådana existerade med den titeln på den tiden) är också finslipat sofistikerad. Där syns det att många hårt förvärvade insikter om människans väsen driver hennes nit, inte minst när hon stöter på ett fall som den unika miss Ives.

Den tredje säsongen betonar ännu mer än tidigare teman som människans dubbeltydighet, vad verklig ensamhet vill säga, liksom odödlighet och utvaldhet. För att inte tala om öde. Något du inte har valt men ändå driver dig och i längden inte går att komma undan. I kölvattnet följer även behovet av offer och att ingenting kommer gratis när hela världen tycks stå och falla med vad just Du kan åstadkomma. Och här handlar det trots allt, faktiskt om att knyta ihop trådar, snarare än splittra och skapa mer förvirring. Ingen enkel och behaglig resa, men här leder allt fram till en mäktig och på flera sätt förkrossande final.

© Johan Lindahl
2016-07-26

Photo: Jonathan Hession/SHOWTIME. Credit: hbonordic.com
Smile for the camera! Kaetenay (Wes Studi) och Ethan Chandler (Josh Hartnett) begrundar vad som krävs för att rädda världen - och sina egna själar.

Photo: Jonathan Hession/SHOWTIME. Credit: hbonordic.com
'Now be a good girl and let's kill some bad guys together'. Målmedvetna Lily (Billie Piper) testar sin alternativa pedagogik på unga fröken Justine (Jessica Barden).

Photo: Jonathan Hession/SHOWTIME. Credit: hbonordic.com
Together at last! Dr Jekyll (Shazad Latin) och Dr Frankenstein (Harry Treadaway) försöker sig på ett inte helt smärtfritt samarbete.

Photo: Jonathan Hession/SHOWTIME. Credit: hbonordic.com
'Now that's how you show a traumatized girl a good time!' Vanessa Ives (Eva Green) förlustar sig i sällskap med den illustre Dr Sweet (Christian Camargo). Och andra charmiga varelser på muséet.

Originaltitel: Penny Dreadful - Season 3
USA/Irland/Storbritannien, 2016
Skapare/show runner: John Logan
Med: Eva Green, Timothy Dalton, Josh Hartnett, Rory Kinnear, Harry Treadaway, Reeve Carney, Billie Piper, Patti LuPone, Wes Studi, Christian Camargo, Douglas Hodge, Simon Russell Beale, Shazad Latif, Sarah Greene, Jessica Barden

Genre: Drama, Fantasy, Skräck, Thriller, TV-serie
Teman: Vampyrer

Relaterat: Penny Dreadful - säsong 1 (2014)


Ingår i följande teman


Vampyrer





     

Dela |