Diary of a teenage girl (2015)
"I had sex today... Holy shit."
Minnie är en ung serietecknare in spe, vars alster blir en lekfull och naturlig del av filmens bildspråk. I filmens börjar påbörjar hon också en ljuddagbok vars första, förbryllat triumferande post handlar om att hon "har haft sex idag". Där starten på "Diary of a teenage girl", en film vars titel ofrånkomligen för tankarna till sex och som levererar på det planet, men som gör det med eftertanke och dessutom levererar så mycket mer.
När hon inleder en synnerligen sexuell affär med sin frisinnade (men ovetande) mors pojkvän är det för henne mestadels en suverän grej som ger henne ökad självkänsla och inte minst stort nöje. Han är dock 35, hon 15, en diskrepans som knappast var oproblematisk ens i 70-talets San Francisco. Det baseras på Phoebe Gloeckners experimentroman, där samma element redan har prövats och huvudsakligen hyllats.
Det är påfallande odömande (men inte omdömeslöst) skildrat och åtminstone inledningsvis lika komiskt som kontroversiellt. Dubbelarbetande pojkvännen borde sannerligen inte göra det han gör, men filmen missar alla chanser att understryka hans skurkaktighet. Alexanders Skarsgårds mustaschprydda Monroe är tvärtom en ganska sympatisk figur på många vis, som råkar göra heldumma grejer. När Minnie och bästa väninnan låtsas vara prostituerade en kväll på krogen och tar "skämtet" hela vägen in på herrarnas är de efteråt eniga om att de ångrar sig lite för det kändes konstigt och fel, men mer än så ältas det inte.
Minnie är självanalytisk och klarsynt men lika bekräftelseberoende och kortsynt som vilken tonåring som helst. Orädd och rätt självisk. Bel Powley i huvudrollen fångar allt detta på ett helt självklart sätt.
Frånskilda före detta styvpappan (en suveränt castad Christopher Meloni) komplicerar familjelivet ytterligare genom att vilja styra det från distans. Mamma Charlotte är ännu en bra roll för och av Kristen Wiig som än en gång visar att hon inte "bara" är komiker. Hon bjuder utan att blinka dottern på tunga droger, men har trots allt förmågan att bli upprörd när saker går långt nog.
En eskalerande serie experiment och utsvävningar, skildrade utan snaskighet, leder till en oundviklig konfrontation och så sätter allvaret in på ett annat sätt än tidigare. Vilket banar vägen för ett riktigt slut istället för en pyspunka.
En rejält bra film, helt enkelt, snarare än en stilövning i kontroverser.
© Anders Lindahl2016-06-01
Tack till Sony Pictures Home Entertainment för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Bel är britt! Sådant lär man av bakomfilmen som ingår i extramaterialet. Det är en sådan där belåten 20-minutare som kan bli genuint intressant för en sådan här film.