Billions - säsong 1 (2016)

Stundtals svårbegripligt - men ständigt spännande

De bollar med biljoner. Eller i varje fall miljarder. Egentligen förstår jag inte så mycket av vad de sysslar med. Inte på det ekonomiska planet i alla fall. Det handlar också om människor som lever i en annan värld än vad de flesta av oss gör. Med helt andra resurser, med hisnande höga ambitioner parat med en järnvilja och aggressivitet som matchar deras målmedvetenhet. Ja, man kommer väl ingenstans utan höga målsättningar i livet. Så är det bara. I den här serien om inte annat.

Ändå, trots allt det här som gör de här personerna speciella, lite Larger than Life, liksom, så går de att relatera till. Och även om det här är en serie som verkligen inte lever i första hand på fysiskt våld och som inte bokstavligen skildrar ett krig, så kan man ändå ofta frestas dra fram krigiska metaforer för att fånga det som händer. Som Oliver Stones ”Wall Street”, fast i serieform, för 2010-talet?

En tvekamp. Enkelt uttryckt. I centrum står två män på varsin sida. En av dem representerar lagens långa arm. Den andre står för klipparna, de fasansfullt framgångsrika fixarna som lever på sekundsnabba affärsbeslut, alternativt något långsammare, mödosamt uppbyggda manövrer i finansdjungeln. Men det handlar också om människorna omkring dem och hur de påverkas av de kaxiga kombattanterna och deras kamp. Det finns även i övrigt en hel del kaxighet i omlopp. Som klipparkungen Bobby Axelrod ser vi för övrigt Damian Lewis, känd som den plågade elitsoldaten och misstänkte terroristen Brody från ”Homeland”. Mot honom står den allestädes närvarande Paul Giamatti som överåklagaren Chuck Rhoades.

Och på det allmänmänskliga planet, det psykologiska och samhällsanalyserande så är ”Billions” en liten guldgruva. Det är kanske inte så mycket av det som sägs som är odiskutabelt nytt och banbrytande, men det sägs med flair, högt tempo och många spelvändningar. En av komplikationerna i deras krigföring består i att åklagare Rhoades fru arbetar för just den klippare, alltså Axelrod som åklagaren mer än allt annat vill sätta dit. Det kan givetvis verka sökt, men ”Billions” är i det sammanhanget i gott sällskap. Även de bästa TV-serierna gör sig ofta beroende av sådana här små intrikata detaljer för att öka nerven. Jämför till exempel med ”The Americans”, där de djupt inbäddade sovjetiska spionerna under 1980-talets kalla krig bara råkar få en granne som arbetar för FBI, en man som har som jobb att leta upp just sådana som dem.

Man kan diskutera - och det har diskuterats - hur Giamattis rollfigur lyckats få Maggie Siff (för många bekant från ”Sons of Anarchy”) på kroken, men något finns det där. Och deras relation ser inte ut som alla andras. Vi talar överlag om skådespelare som äter sig in i sina roller och tycks helt självklara för dem, när vi väl har kommit igenom den nödvändiga uppvärmningssträckan. Alla har sina mörka sidor. Alla har sina tvivel. Komplikationerna flödar. Något som vi också får se och höra mycket av är de där tillspetsade dialogerna. Meningsutbyten och verbala drabbningar som skvallrar om att det handlar om individer med lite mer intellektuell kapacitet än de flesta vanliga dödliga.

Av de kompletterande spelarna kan man imponeras exempelvis av Toby Leonard Moore. Tidigare bekant som storskurken Wilson Fisks närmaste man i ”Daredevil”. Här står han på den rätta sidan, åtminstone lagligt sett, men det som händer nu innebär frestelser. Intressant är också hans kollega Kate med vilken viss spänning uppstår, av det mer känslomässiga slaget. Hon spelas i sin tur av den karismatiska Condola Rashad, uppmärksammad för en scenuppsättning av ”Romeo och Julia” mot Orlando Bloom häromåret, visad ett par gånger på SVT.

Nämnas bör även Malin Åkerman i rollen som Klippar-Bobbys fru, en kvinna med stark egen vilja och som verkligen inte alltid är överens med sin make om allt - framför allt inte om barnuppfostran - men som ändå i grunden är obrottsligt lojal och av samma skrot och korn som han. Serien framhäver deras bakgrund i enklare arbetarklassförhållanden, något som ger en drivkraft att hela tiden söka sig uppåt. De vet var de kommer ifrån och vart de vill komma.

Det tycks alltid hända något i ”Billions”. Tiden står aldrig still i den här staden som aldrig sover, ni vet. Det är en klyscha, men det känns verkligen sant i det här fallet. Vad sägs då om den värld som skildras? Vad är rätt och fel? Är det självklart vem man ska sympatisera med? Nej, där anstränger sig seriemakarna för att göra orienteringen vansklig för oss. På goda grunder, tycker jag.

© Johan Lindahl
2016-05-28

Originaltitel: Billions - Season 1
USA, 2016
Skapare/show runner: Brian Koppelman David Levien Andrew Ross Sorkin
Med: Paul Giamatti, Damian Lewis, Maggie Siff, Malin Åkerman, Toby Leonard Moore, David Costabile, Condola Rashad, Daniel K. Isaac, Susan Misner, Frank Harts, Ilfenesh Hadera, Terry Kinney, Glenn Fleshler, David Cromer, Jeffrey DeMunn

Genre: Drama, TV-serie
Hemmabio: 2016-12-19

Relaterat: Billions - säsong 2 (2017) Billions - säsong 3 (2018)

Relaterat ur russinbloggen
2016-01-23: Miljarderna rullar i nytt prestigeprojekt på HBO

Sök