Rosewater (2014)

Humor i helvetet

Den där filmen, ni vet. Den som Jon Stewart åkte iväg till Jordanien och filmade medan han tog en paus från ”The Daily Show” för några år sedan, det program han sedan pensionerade sig ifrån i fjol. ”Rosewater” bygger på en verklig händelse där hans eget program hade en liten roll i dramat. Filmen utspelas under 2009 när valkampanjen pågår i Iran. Det där valet, ni vet. Det som slutade med att den provokative presidenten Ahmadinejad blev omvald, vilket ledde till omfattande protester som slogs ned våldsamt och ledde till omfattande publicitet världen över. I vimlet befann sig exiliraniern Maziar Bahari, reporter för Newsweek, baserad i London. Han hade familjen kvar i Iran och gav sig på att bevaka händelserna under valet men greps själv misstänkt för spioneri och placerades på det ökända Evin-fängelset.

Av detta har Stewart gjort en en uttalat universell historia om vad frihet innebär; inte bara yttrandefrihet utan om hur personer agerar och fungerar i ett auktoritärt samhälle. ”Rosewater” visar både på dess brutala sidor men även absurda motsägelser och oväntade öppningar. Humor ska inte underskattas. Och det är en ingrediens i filmen, vilket kanske inte är så förvånande - trots allt. Stewart har också valt en ibland medvetet teatralisk stil med inslag som när Bahari instängd i sin cell föreställer sig konversera med sin döde far och även systern, som en gång i tiden fängslades av den dåvarande regimen för sina kommunistiska sympatier. Som land har Iran gått igenom ett antal olika faser och regimskiften, oftast med en auktoritär karaktär. Här får vi följa upprinnelsen till varför Bahari arresteras under gatuprotesterna som uppstår efter valet 2009, där den till synes mer reformvänlige kandidaten Mousavi rapporteras ha förlorat klart, men där hans anhängare tvivlar starkt på de officiella uppgifterna. Så långt är intrigen intressant men ganska konventionell, medan det verkliga dramat som driver filmen tilldrar sig innanför fängelseväggarna. Det psykologiska spelet som uppstår mellan en fängslad journalist och hans fångvaktare, framför allt den man som förhör honom.

Ensemblen som framför dramat är internationell och språket i huvudsak engelska, vilket naturligtvis kunde ha en distanserande effekt. Huvudrollen görs till exempel av mexikanske Gael García Bernal som vi kunnat se i ”Din morsa också!”, ”Babel” och chilenska ”No” med mera, medan hans nemesis i fängelset spelas av danske Kim ”Bron” Bodnia. Även förhörsledarens perspektiv släpps fram, den press han känner uppifrån på att leverera, att nå resultat och därigenom höja sin egen status i det sammanhang där han arbetar. Vi får stifta bekantskap med de knep som används i förhören, som den beprövade ’good cop, bad cop’-metodiken; att både ge och ta, visa vänlighet, lirka och manipulera sig fram för att sedan ta till hårdhandskarna. Stewarts manus utgår från Baharis egen bok om händelserna. Jag har inte läst den, men kanske borde jag. Som svensk är det lätt att spontant associera till boken ”438 dagar” av journalisterna Schibbye och Persson som fängslades i Etiopien för några år sedan, men det finns givetvis många fler exempel än så. Filmen avslutas också med en tydlig pamflett, en påminnelse om att många journalister fortfarande finns fängslade runt om i världen.

Vad Stewart själv tänker satsa på i framtiden just nu är oklart. Är det mer av den här varan han tänker sig, ruvar han på fler liknande uppslag eller på något helt annat? Långfilmsregidebuten ger i alla fall mersmak. Den saknar inte svagare punkter, men visar i stort på ett märkbart egensinne och en vilja att tränga under ytan. Ideologier kan vara ihåliga, världen är komplex, människor kan protestera mot ett system och samtidigt slåss för ett annat som inte heller är felfritt. Men idén om mänskliga rättigheter och värdighet kan finnas där ändå och det är grunden för en möjlig förändring till det bättre. ”Rosewater” förresten, filmens titel. Vad står det för? En doft, får vi tidigt veta. En doft som i sig symboliserar något, som väcker förväntningar men inte nödvändigtvis alltid bär med sig goda nyheter.

© Johan Lindahl
2016-07-19

Originaltitel: Rosewater
USA, 2014
Regi: Jon Stewart
Med: Gael García Bernal, Kim Bodnia, Dimitri Leonidas, Haluk Bilginer, Shohreh Aghdashloo, Golshifteh Farahani, Claire Foy, Amir El-Masry, Nasser Faris, Numan Acar

Genre: Drama, Politik
Teman: Journalister

Ingår i följande teman

Sök