The Knick - säsong 2 (2015)
Snygg sorti för Soderberghs baby - eller vad väntar?
Alltså, blir det någon fortsättning eller?
I skrivande stund är det oklart. Kanske, kanske inte. Det ryktas om en möjlig tredje säsong i faggorna. Eller har serien fyllt sin funktion och kan lämna efter sig ett arv av delvis nyskapande televisionsdramatik? I så fall genomfört med en sällsynt stabilitet i ledningsgruppen. Duon Jack Amiel och Michael Begler har författat nästan samtliga avsnitt på tu man hand. Steven Soderbergh har regisserat hela vägen. Och hållit i kameran. Och klippt.
Framför kameran har Clive Owen varit den självklara ledargestalten och fokus för uppmärksamheten från kollegor - och oss. Eller… Hans porträtt av en ofta genialisk och framåtblickande pionjär i läkarskrået har understrukit instabiliteten och opålitligheten hos just ett geni med ett alltför uppenbart inre kaos som i perioder gjort honom helt inkapabel att fungera som helare av andra. Det har varit ett drama i sig, men samtidigt lämnat utrymme för andra att briljera vid operationsbordet. Andra ohela eller oheliga helare. Konflikterna kring metodik och etik och kända, eventuellt ökända ideologiska stridsfrågor har kantat vägen.
Det handlar alltså om New York år 1900. Eller om det nu hunnit bli 1901. En stad i ständig omvandling. Det byggs och planeras fler byggen. Stora visionärer slåss om platsen högst upp i näringspyramiden. Förmögna familjer finansierar sina favoritprojekt, vilket ibland inkluderar sådant som sjukhus, inte alltid det mest vinstgivande men ofta prestigehöjande och poängsamlande på det humanitära planet i societetens salonger. Men korruptionen är en för många självklar del av utvecklingsprocessen. Hur ska man annars få någonting gjort? Och kunna göra sig själv en extra hacka i förbifarten? Läkarna kan i det avseendet framstå som nästintill oskyldiga idealister, ofta osannolikt omedvetna om allt skumrask som pågår inpå knuten. De märker att anslag kommer och går, att deras verksamhet kostar och att det gäller att imponera på dem som betyder något i samhället. Därav följer inte minst de i princip i varje avsnitt närvarande offentliga operationerna, där sällsynta och svårartade fall ska åtgärdas, helst med nydanande grepp och knappast riskfria tekniker. Konkurrensen mellan eliten i medicinarkåren är knäckande liksom avundsjukan dem emellan; det som närmast kan kallas industrispionage är inte att förakta.
Etiska frågor, ja… Rasismen såg vi en hel del av i första säsongen och situationen är inte radikalt annorlunda nu. Den manifesteras särskilt markerat av doktor Gallinger, som anser sig vara självskriven närmaste sidekick till Owens karaktär doktor Thackery och hjälper honom att komma i form inledningsvis i denna säsong. Men han ser det som otänkbart att på något sätt behöva konkurrera om sin position med den svarte kollegan Algernon Edwards. Dessutom intresserar han sig för den framväxande eugeniska rörelsen, där vissa människor stämplas som olämpliga att föröka sig och därmed bör hindras från att göra det, företrädesvis med permanenta medicinska ingrepp som metod. Samtidigt fortsätter hans problem på hemmafronten där hustrun brottas med grava psykiska problem och hamnar i händerna på andra pionjärer inom läkarvetenskapen, med högst diskutabla (åtminstone från vårt efterhandsperspektiv) sätt att avlägsna sjukdomsalstrande partiklar i kroppen. Det går att sympatisera även med de mest påfrestande personligheterna i ”The Knick”.
Vi får veta mer om familjen som sponsrar sjukhuset och deras affärsverksamhet, med dess alltmer följdfrågeväckande historia och interna konflikter. Och hur går det för nunnan som ertappats med att utföra aborter och hamnat i onåd både hos världsliga och kyrkliga överheter? Saftiga specialistfall som att försöka separera siamesiska tvillingar och samtidigt förarga deras cirkusarbetsgivare spetsar till det. Överhuvudtaget spetsas mycket till särskilt i slutskedet av den här säsongen, som alltså kan vara en final, eller en övergång till nästa fas i utvecklingen. Den som har en lever får se.
© Johan Lindahl2016-04-22