The End of the Tour (2015)
Ord på vägen
Hyllade författaren David Foster Wallace intervjuas under några dagar av Rolling Stone-journalisten och något mindre kända författaren David Lipsky. Det är i slutet på Fosters turné kring tegelstenen "Infinite Jest" (titel från den andra Hamlet-monologen får man väl förmoda).
Likheterna med "The Trip" och "The Trip to Italy" är roliga. Två likasinnade och halvt skämtsamt konkurrerande intellekt på resa, med en obalans i kändisgrad som färgar förehavandena. Smarta och ibland rent djupsinniga repliker anspråkslöst levererade. Och allsång i bilen till Alanis Morissette. Men det här utspelar sig främst på 90-talet, 12 år före Wallace självmord, och det är en sann historia berättad med skådisar snarare än skådisar som låtsas göra en resedokumentär. Fokuset är också mer på allvar än garv.
Wallace är en ensam, intelligent och lite småkufisk typ, egolöst spelad av den alltmer mångsidige Jason Segel. Hans enda sällskap är ett par hundar. Självmedveten men ödmjuk, mer "vanlig" än väntat, kanske konstlat så? Han har lidit av djup depression och druckit för mycket, men finns det "bättre stoff" där? Heroin, rentav? Lipsky fiskar inte alltför lystet men nog finns det krav från redaktionen att vända på alla stenar. Möjligheterna förbättras av att journalisten får låna gästrummet. Intervjun påbörjas och avslutas i Wallace ensligt belägna hus, med ett mittenparti on the road.
Det är en skön film som puttrar på och sedan tänder till när de härsknar på varandra, smartgrälar om smarthet och sedan börjar prata allvar på riktigt. Början på en vänskap, en intervju under vänskapliga omständigheter eller en outtalad intellektuell kraftmätning? Inte för att de avfyrar bländande aforismer stup i kvarten men visst försöker åtminstone Lipsky se vad berömdheten går för. Foster i sin tur är uppenbart engagerad i hur han framställs. Det är trots allt viktigt för honom att "det blir rätt".
Jesse Eisenberg, de torftiga miljöerna och musiken (Danny Elfmann kan tydligen fortfarande variera sig!) får en ibland nästan att tro att David Fincher slängt ihop den här filmen över en helg tillsammans med bröderna Coen. Den känns både anspråkslös och ambitiös.
Jag är inte golvad av "The End of the Road". Den gör aldrig vad Fosters böcker enligt Lipsky gjorde, ungefärligen "tvingar upp ens ögonlock". Men den är respektingivande, intressant att fundera kring och diskutera och saknar falska toner. Förutom möjligen deras lite tillgjorda sätt att röka på.
© Anders Lindahl
2016-04-09
Tack till Sony Pictures Home Entertainment för recensionskopia
Originaltitel: The End of the Tour
2015
Regi: James Ponsoldt
Med: Jason Segel, Jesse Eisenberg
Genre: Drama
Hemmabio: 2016-03-14
Lipskys artikel med anledning av Foster självmord
