Danton (1983)

Teatralisk revolutionsskildring med lysande retorik

- Utan mig kommer allt att kollapsa. Det blir bara terror kvar.
Advokaten och folkhjälten George Jacques Danton är medveten om sin egen betydelse.

- Jag har en känsla av att allt jag kämpat för har kollapsat.
Revolutionskollegan, numera motståndaren Maximilien de Robespierre, funderar också han på vad som egentligen hänt med ”Frihet, jämlikhet och broderskap”.

1794. Parisvåren, ni vet. Eller några år efter de stora omvälvningarna. Revolutionens anda tränger in i allt. Även små barn förväntas pränta in de nya principerna om utplånade sociala skikt och den nya sköna världen, ett nytt samhälle som ska byggas på ruinerna av det gamla. Åtminstone barn till de nuvarande makthavarna.

Regnet öser ner. Missnöje gror. Filmen slår omgående an en högst icke-romantisk men suggestiv ton med hjälp av gråa skyar och dystra miner, misstänksamma blickar och inte minst ett dissonant ljudspår som pockar på uppmärksamhet, särskilt inledningsvis. Viss paranoia tycks råda i Paris. Ransonering. Motsättningar mellan olika grupper i folkförsamlingen, maktkamp och överkörda rättigheter. Det gäller bokstavligt talat att inte tappa huvudet.

Revolutionärer. Eller kontrarevolutionärer. Robespierre är ett av de högsta hönsen (eller det högsta) i det styrande skiktet. Han misstror populisten Danton men motsätter sig länge sina närmaste medarbetares envisa önskningar om att låta bilan falla. Bokstavligen. Dantons hjärntrust och närmaste allierade vill å sin sida slå till hårt mot Robespierre och dennes klick. Trötta. Flera säger sig vara det. Trötta på terror. Trötta på hela cirkusen. Men det går inte att hoppa ur ekorrhjulet. Inte nu.

Regissören till ”Danton” heter Andrzej Wajda. Just det, den där osannolikt produktive polacken som sysslat med film i över ett halvsekel och ofta ägnar sig just åt historiska och politiska teman. Med tanke på när det här dramat spelades in kan man alltid läsa in undertexter om vad som pågick i Polen samtidigt, med Lech Walesa, rörelsen Solidaritet och spänningarna inom det regerande kommunistpartiet där.

Huvudpersonen här är uppenbart något av en livsnjutare vid sidan av sitt folkuppviglande och manipulerande i maktens korridorer. Varför inte uppskatta livets goda medan man kan? Robespierre framstår som mer stram och asketisk. Det skadar inte med några förkunskaper om franska revolutionen. Filmen tycks förutsätta att man har det. Mina egna känns i sammanhanget godtagbart grundläggande men knappast så djupgående eller detaljerade som de kunde vara. Kommittéer, kontrollbehov. Marseljäsen i tid och otid. Namn som gått till historien - i varje fall några av dem. Jo, mycket är bekant från skolans historielektioner en gång i tiden, eller den allmänna mytbildningen kring perioden. Men vad exakt består den här beskrivna konflikten i? Vad beror den utbredda rädslan på? Hur ska vi bedöma argumenten som används i debatten mellan de olika lägren? Där kräver filmen en del och ger inte mer än nödvändig introduktion för noviser.

Lite av en grundkurs i retorik och vältalighet blir det dock, som bonus. Vinnarskallar drabbar samman, med livet som insats. Vem talar för folket? Och vad vill folket egentligen ha - mer blod eller mer fred? Gerard Depardieu är i sitt esse när hans Danton använder sin verbala gåva i rättegången och dömer ut sina anklagare. Samtidigt är det ett system han själv varit med om att skapa. Även han har blod på händerna. Det här är ”Game of Thrones”-tider. Du kan vinna - eller dö på kuppen om du inte gör det.

Filmen genomsyras av en teatralisk känsla, oftast på ett tilltalande sätt. Tungt. Tungsint. Med vederkvickande inslag som just advokatens argumentationskonst. Och genom att låta ett barn recitera artiklar ur den revolutionära konstitutionen kontrasteras de progressiva pamfletterna med den ödesmättade atmosfär och karaktär av ofrihet som Paris ser ut att domineras av under perioden som porträtteras. Och vad betyder de här idéerna idag? Det är kanske framförallt den frågan som Wajda med anhang ställer sig.

© Johan Lindahl
2016-04-16

Originaltitel: Danton
Frankrike/Polen, 1983
Regi: Andrzej Wajda
Med: Gérard Depardieu, Wojciech Pszoniak, Anne Alvaro, Roland Blanche, Patrice Chéreau, Emmanuelle Debever, Krzysztof Globisz, Ronald Guttman, Gérard Hardy, Tadeusz Huk

Genre: Drama, Historia, Politik

Sök