Om en pojke (2002)

Historien om hur en ö-grupp uppstår

"No man is an island - Jon Bon Jovi"

Vilken är bäst: boken eller filmen? Varför tog de med det där i filmen när de inte tog med just mina favoritavsnitt? Känns frågorna igen? Varje gång en populär bok transformeras till en film brukar det följas av en diskussion som oftast utfaller till bokens fördel. Det är nu inte så konstigt. Dels kom boken först, av naturliga skäl, och det är alltid svårare att ta in någon annans (läs regissörens och manusförfattarens) synvinkel om man redan har bildat sig en egen uppfattning, dels har boken som medium mycket större möjligheter att fördjupa en handling och utveckla en karaktär än vad filmen har. När man läser en bra bok lever man sig in i karaktärernas liv under hela den tid det tar att komma igenom boken. En film har bara knappa två timmar på sig att åstadkomma samma känsla, så naturligtvis måste en hel del strykas. Nu har Nick Hornbys tredje roman, "Om en pojke", blivit film och här kommer frågan: vilken är bäst? Mitt svar blir att de faktiskt är jämbördiga. Man kan med behållning se filmen eller läsa boken, eller bådadera, allt efter behag och utifrån hur mycket tid man vill lägga på historien.

"Om en pojke" handlar om Will Freeman (Hugh Grant i filmen), en riktig glidare som tillbringar sin tid med att göra ingenting. Hans far skrev en gång i tiden en julsång och Will lever gott på licensintäkterna från denna. Han är tillfreds med det liv han har skapat åt sig själv (förutom under perioden november-december varje år då han tvingas utstå hissmusikvarianterna av nämnda sång i varje varuhus han besöker). Hans motto är att varje människa är en ö och han gör sitt bästa för att skapa ett söderhavsparadis på den ö som är Will. Men genom en serie händelser kommer han i kontakt med den tolvårige grabben Marcus (Nicholas Hoult) och han börjar inse att det kanske, möjligtvis kan finnas mer i livet än att tänka på sig själv. Tja, ni kan säkert själva räkna ut hur historien fortlöper.

"Om en pojke" är en klassisk må-bra-film och det är en mycket välgjord sådan. Humorn och detaljerna från Hornbys bok är väl tillvaratagna av de båda regissörerna Chris och Paul Weitz och det finns mycket att roas och må just bra av i filmen. Hugh Grant gör en av sina bästa rolltolkningar på länge även om han återigen är type-castad som den välbesuttne engelsmannen som lär sig något om livet. Den största behållningen är dock Nicholas Hoult som den egensinnige Marcus. I fel händer hade Marcus kunnat bli just så odräglig och dryg som tonårskillar tyvärr ofta är på film, men Hoult lyckas spegla Marcus egenheter, svagheter och storheter på ett mycket levande sätt. Han ska också ha all heder av att han vågar riskera sin personliga image. Genom sitt naturliga och avslappnade spel får han det att verka som att han även hela sitt privata liv har haft manchesterbyxor, hemstickade tröjor och pottfrisyr. Nicholas Hoult blir ett namn att lägga på minnet framöver.

"Om en pojke" är kort och gott en må-bra-film som man mår bra av, varken mer eller för den skull mindre. Den är inte särskilt intressant rent filmiskt, vilket filmer i denna sub-genre inte brukar vara, men den roar för stunden och man blir glad av den. Och vad kan vara fel med en film som man blir glad av. Fyra russin blir det.

Trivia:
Nick Hornbys tidigare böcker, fotbollsboken Fever Pitch och musikboken High Fidelity, har också filmatiserats. Fever Pitch blev film 1997 i regi av David Evans och med bland andra Colin Firth och Ruth Gemmell. "High Fidelity", i regi av Stephen Frears, följde 2000 med John Cusack i huvudrollen som skivbutiksägaren Rob.

© Andreas Hallgren
2002-06-14

Originaltitel: About a Boy
Storbritannien / Frankrike / USA, 2002
Regi: Chris Weitz Paul Weitz
Med: Hugh Grant, Nicholas Hoult, Toni Collette, Rachel Weisz m.fl.

Genre: Komedi, Romantik
Svensk biopremiär: 2002-06-07

Sök