Ögat (1998)

En svensk Kieslowski?

Femte filmen i Hoberts ambitiösa svit om de sju dödssynderna är en thriller som börjar väldigt lovande. Redan förtexterna har en suggestiv inramning som väcker mersmak och upptakten är sensuell, samtidigt som vi märker spänningarna komma krypande. Vi får en uppdatering av vad som hänt huvudpersonerna sedan "Spring för livet" skakade om vårt redan vacklande världssamvete.

Det förväntade moraliska dilemmat kommer också. Sjuksköterskan Endre som var osjälvisk idealist senast tror sig nu ha funnit lyckan för egen del i den stilige Fröler. Men det måste spricka... Det finns några riktiga spikar till chockeffekter i en haltande historia som tumlar några varv för mycket. De påbörjade passionsbrotten svalnar, rysningarna bedarrar och syftet med filmen blir mer och mer oklart. Ska vi bli skrämda, småle eller filosofera?

Problemet kvarstår fram till slutet, som ändå inte väjer för svåra frågor. Hobert vågar testa gränser, tänka egna tankar och provocera, men filmen är förvirrande i sin mångtydighet och rent rörig i perioder. Det är ändå så välspelat - kolla rollistan - att de bristerna inte knäcker de bärande balkarna. Hobert offrar en del av realismen till förmån för starka symboler att studera.

"Ögat" är överambitiös, för tam som thriller men har ändå så mycket av det som saknas i svensk film. Hobert vill kanske vara en svensk Kieslowski (som ju inte heller skriver alla rätta svar med stora bokstäver på svarta tavlan) och vågar avvika från den breda vägen. Vilken av dödssynderna avhandlas då? Tja, Gud vet. Men på den yttersta dagen när serien är fullbordad ska väl den dunkla spegelbilden ersättas av en solklar uppenbarelse.

© Johan Lindahl
2000-05-30

Originaltitel: Ögat
Sverige, 1998
Regi: Richard Hobert
Med: Lena Endre, Samuel Fröler, Göran Stangertz, Camilla Lundén, Sven Wollter

Genre: Drama, Thriller