Den gode dinosaurien (2015)
Mäktigt men lite opersonligt
"Lejonkungen" möter "Ice Age" (med mååånga flera) i en värld där den där asteroiden missade jorden för 65 miljoner år sedan och dinosaurier hann utvecklas vidare, till varelser kapabla att så, skörda och bygga enklare hus. Människor, däremot, har inte nått så långt i sin utveckling.
Livet på slätten är strävsamt men lyckligt för apatosaurusfamiljen bestående av mamma, pappa och tre barn. Växtätare som de är röjer och plöjer de åkrarna och sparar majs i silon i väntan på vintern. Arlo är minstingen och "fegisen" som skräms av det mesta. Farsan försöker få honom att våga mer, vilket leder till tragedi. Som om inte det vore illa nog hamnar Arlo snart på irrvägar mol allenast och en mödosam färd tillbaka vidtar.
Det är ett riktigt vildmarksäventyr där oerhört dramatiska scener paras med (relativt få) crazy-grejer. Fostrande faror och lärdomar om inre styrka. Det berättas till mäktig westernmusik i de vackraste naturbilder du sett, datorgenererade eller riktiga. Ansvar och fara, coming of age, du har varit här många gånger förut även om grundkonceptet låter lite nytt.
Den synnerligen orädda människounge som går från fiende till vän under resans gång kunde varit bebisen från "Croodarna", medan många av djurmötena där olika arter antingen infriar eller trotsar förväntningarna på spännande eller roliga sätt för tankarna till "Hitta Nemo". Det är kort och gott en kavalkad av associationer till andra animerade filmer, som trots allt känns som en hel film. Det är helt enkelt så ståtligt och dramatiskt gjort att det, liksom "Modig", uppnår verkshöjd.
Som alla Pixar-filmer blir den här också ett inslag i den löpande frågeställningen om huruvida de fortfarande är bäst. De som räknar sålda biljetter har definierat den som Pixars första fiasko, men konstnärligt är fallet inte lika avgjort. Den är mer personlig och värdig än "Monsters University" men inte lika kreativ som "Insidan ut." Regissör är långfilmsdebuterande Peter Sohn, en relativt ung Pixar-veteran som bland annat gjort kortfilmen "Partly Cloudy". Vad gäller "Den gode dinosaurien", som haft en något skakig tillkomsthistoria, fick han axla manteln halvvägs genom produktionen och sägs ha skalat ner den alltmer röriga historien till denna variant på "en pojke och hans hund". Jag gillar resultatet mer än vad många andra verkar göra och ser fram emot hans nästa fullängdare för studion som en gång förändrade filmvärlden.
© Anders Lindahl2016-02-07
DVD / Blu-ray
Blu-rayutgåvan (premiär 2016-05-23) innehåller på beprövat manér även kortfilmen som visades före filmen på bio. "Sanjay's Super Team" är likt huvudnumret en historia som kan förefalla lite väl dramatisk och läskig för de minsta: ett spektakulärt bruk av hinduiska gudar som ger en liten pojke ny respekt för föremålet för farsans fromma böner. Udda, om inte annat. Regidebut för Sanjay Patel, som jobbat som animatör på Pixar i många år.
Dokumentärer finns det också. Från snuttig trivia som "Sanna lögner om dinosaurier" till "Återvinnosaurus" som ger en lekfull inblick i Pixar-arbetarnas vardag och nog funkar rätt bra som värvningsrulle. "Dino Bites" är korta små scener med filmens huvudpersoner.
"Filmmaker's Journey", en åttaminutersbakomfilm om debuterade regissören och andra inblandade, intresserar mig mer. Även om den struliga starten bara antyds får man känslan av ett team som samlas kring en utmaning och bygger nåt fint tillsammans. De borttagna scenerna är i förvisualiseringsstadiet, med dialog och musik till enkla skisser.
Kommentarspår med regissören och en andra nyckelpersoner? Check. Med svensk textning. Här passar de på att inledningsvis förklara de olika rollerna och titlarna på en animerad produktion. Utan att ha lyssnat på hela törs jag klassificera det som intressant och månt om att alla ska förstå.