The Gunman (2015)
Allmänt anständig action med ansatser till aktivistisk agenda
En man med ett mörkt förflutet. En kvinna han lämnat i sticket. Korruption. Internationell spelplan. Ansatser till kritik av multinationella företags metoder för att skaffa sig fotfäste (och lägga beslag på naturresurser) i den så kallade tredje världen. Och så en väl tilltagen dos professionella våldsverkare som går lös på varandra, som man kan förvänta sig av regissören till ”Taken”. Det är väl inte så mycket som är nytt under molnen här. Tänk valda element från ”Shooter” (med Mark Wahlberg), ”The International” (den med Clive Owen), ”Blood Diamond”
et al och
let the hard times roll.
Castingen är knappast ett problem. Penn, Winstone, Bardem, Rylance och en smula Elba, samt en kvinna i fara. Italienska Jasmine Trinca har tilldelats en något otacksam roll som idealist mitt i skottlinjen, under en upprensningsaktion av ett konglomerat som vill… Ja, vad vill de? Inledningsvis har i alla händelser Sean Penns ensemble av livvakter åt diverse NGO’s i Kongo-Kinshasa visat sig vara legoknektar och direkt ansvariga för utförandet av ett politiskt motiverat attentat.
Botgöring. Gamla synder kommer upp till ytan. Svartsjukedrama. Svek och bedrägeri. Många steg i processen är så välbekanta att vi kan se dem komma en kvart i förväg. Upplösningen kan, med den här allmänna utformningen och det här tonläget egentligen bara ge ett lika välbekant utslag, med vissa variationer. Så det hänger på hantverket. Och hur mycket de oftast rutinerade aktörerna skakar liv i klichéerna. Där fungerar ”The Gunman” faktiskt ganska väl.
Det här är en film som redan under de första faserna annonserar vilken sorts historia som ska berättas och vad som kan förväntas. Verkar det lovande så långt, så stanna kvar. Annars - stäng av. Någonting med den allmänna bekantskapen och pålitligheten gör att jag stannar. Och får vad jag förtjänar, varken mer eller mindre. Amen.
© Johan Lindahl2016-03-13