The Skin I Live In (2011)

Hudnära thriller av spansk provokatör

Almodóvar. Alltid Almodóvar. Komedi, tragedi, thriller - han har alltid ett eget språk. Och sällan håller han sig väl helt konsekvent till en genre åt gången. Svart humor tycks alltid finnas där. Och Antonio Banderas. Eller också känns det bara så. Främst var det i början av hans, och regissörens, karriär de sammanstrålade, i provokativa, mindre familjevänliga filmer som ”Kärlekens matadorer” och ”Bind mig, älska mig”. Vid närmare faktakoll visar det sig att det faktiskt passerade två decennier mellan det senaste tidigare samröret och det här, där Banderas spelar en kirurg, specialiserad på transplantationer. Uppenbarligen av den lätt Frankensteinska typen som gärna tangerar gränserna för vetenskapligt framåtskridande och etiska överväganden.

Artificiell hud. Som står emot de vanliga påfrestningarna i tillvaron. Och ovanliga. Material som han testar på bland annat en ung kvinna med vissa självdestruktiva tendenser. Frågan är hur han egentligen kommit fram till sin teknik, som han marknadsför på prestigefyllda konferenser.

Att säga att Pedro Almodóvar intresserar sig för människans mörkare skrymslen och manifestationer är väl en underdrift. Och ”Skin” är i samma liga som ”Kärlekens matadorer” i det avseendet. Här finns en oklar förhistoria, med ond bråd död och dysfunktionella familjeband. Ett oväntat besök sätter bollen i rullning igen och river upp gamla sår.

Personligen tycker jag ofta att just hans mörkare dramer är mer hållbara och genomarbetade än de spretigare komedierna. Vad som ibland förvirrar är hans förkärlek för att röra sig fram och tillbaka i tiden, vilket är ett betydelsefullt grepp även den här gången. Bakgrunden som blottas är bisarr, bitvis brutal och infernaliskt uträknad.

En intelligent man, framgångsrik med förmodligen redan manipulativa drag drabbas av olycka och krossade illusioner varvid han efterhand utvecklar en slug, psykopatisk personlighet med kapacitet att kontrollera och fullständigt förändra en annan människas liv i grunden.

Logiken och rimligheten i en sådan här historia kan givetvis diskuteras. Händelseutvecklingen är en smula ’out there’. Regissören gör upp sina egna regler. Men filmen har bett. Den fungerar som en nästan-thriller med psykologisk och, som det gärna blir i sammanhanget, erotisk prägel. Vad är en människa? Vad är identitet? Och har möjligen ”Ex Machina” lånat några uppslag härifrån?

Förresten: Visst är det Buika (även känd som Concha Buika) som sjunger i en scen på en fest i mitten? Flamenco med mera-artist som gästade Göteborgs kulturkalas för några år sedan. Bara en detalj i sammanhanget, men ändå.

Detaljarbetet är överhuvudtaget imponerande i vad som sakta men säkert utvecklar sig till en av farbror Almodóvars bästa filmer.

© Johan Lindahl
2016-02-27

Originaltitel: La piel que habito
Spanien, 2011
Regi: Pedro Almodóvar
Med: Antonio Banderas, Elena Anaya, Marisa Paredes, Jan Cornet, Roberto Álamo, Eduard Fernández, José Luis Gómez, Blanca Suárez, Susi Sánchez, Bárbara Lennie, Fernando Cayo

Genre: Drama, Thriller

Sök