Ant-Man (2015)
It's a small world after all
Att se Ant-man på bio i 3D var underhållande, fram tills att ett strömavbrott släckte halva Göteborg, inklusive biograf Bergakungen. Promenaden därifrån var något cinematiskt i sig, med stillastående spårvagnar och släckta fönster, men inte riktigt syftet med bioturen. Nu vet jag äntligen hur filmen slutar och kan med alla fakta på hand recensera detta lite udda tillskott till Marvel Cinematic Universe, där heist-filmen möter superhjältefilmen och Lånarna.
Marvel, alltså. Det är inte lika fjärran från Iron Man och gänget som "Guardians of the Galaxy". Avengers svävar lite i utkanten av filmen och den bevingade Falcon gör ett smärre inhopp av begränsad vikt för handlingen, men i övrigt har "Ant-man" sina egna hjältar och skurkar. Och möjligheten att visa världen ur myrperspektiv, helt klart trumfkortet i konceptet.
Hjältar:
Snälle inbrottstjuven Scott (Rudd). En god bov, just utsläppt ur fängelset och inneboende hos en tidigare kumpan. Han vill undvika brottets väg men drivs dit av önskan att träffa dottern (infoga "åååååh").
Dr Pym (Douglas), en grånad uppfinnare som under roande omständigheter lejer Scott för ett viktigt uppdrag: att hindra att hans potentiellt världsomvälvande teknologi, som kan förminska människor till myrstorlek men med bibehållen styrka, kommer i felan händer. Vid hans sida, trots deras outredda issues och kärva distans, står hans tuffa dotter (Lost-Lilly).
Skurkar:
Givetvis den där ambitiöse forne medarbetaren som vill använda teknologin till krig. Roligt att se Corey Stoll, den största behållningen från första säsongen av "House of Cards", i ett helt annat sammanhang.
Inte mycket nytt här, men underhållande är det förstås. Visst krånglar de till det. Tekniken som sådan kunde väl användas mycket mer effektivt. Eller varför inte använda den misslyckade prototypen som vapen, den som förvandlar objektet till en liten klick av gegg? Men målet är ju scener där pyttemänniskor agerar i en vanlig värld och då får man stanna tanken i tid. Eller använda fantasin till annat: som spektakulära Marvel-fajter med en mikrotwist eller faran med vardagliga saker som skivnålar, dammsugare, badkarskranar och råttor. Eller nyttan med småkryp, som myror. Bara man lär sig styra dem. Effekterna är lika stilfulla som proffsiga. Inbrottsinslagen adderar underhållning, särskilt det första uppdraget.
Föryngringen av Michael Douglas imponerar i prologen, som grånad farbror har han pondus. Rudd är perfekt castad. Lilly funkar. De småroliga sidekickarna är åtminstone småroliga. Det är rentav lite allvarligt ibland, även om allt håller sig på en väldigt enkel och lättbegriplig nivå. Som de flesta moderna Marvel-filmerna är det här en stark trea i min bok. Joss Whedon står för de riktiga höjdpunkterna men hela konceptet är fortsatt solitt underhållande.
© Anders Lindahl
2015-12-06
Tack till Disney för recensionsexemplar
Originaltitel: Ant-Man
USA, 2015
Regi: Peyton Reed
Med: Paul Rudd, Michael Douglas, Evangeline Lilly, Corey Stoll, Bobby Cannavale, m.fl.
Genre: Action, Äventyr
Svensk biopremiär: 2015-07-22
Hemmabio: 2015-11-30
Teman: Marvel Cinematic Universe
Ingår i följande teman
