O (2000)
Avunden frodas på high school
Det är populärt att filma nytappningar av Shakespeare. Därom råder ingen tvekan. Filmer som "10 things I hate about you", "Romeo+Julia" och kommande "Get over it" är alla exempel på filmer som sätter bardens pjäser som fundament.
"O" har faktiskt varit färdig ett flertal månader men släppts först i år. Orsaken till detta är att filmen blev klar precis när dödskjutningarna i Columbine ägde rum, varpå Miramax lade filmen på hyllan. Filmen är dock inte en större uppmaning till våld än bardens original "Othello".
Nu råkar det också vara så att "Othello" är en av mina absoluta Shakespeare-favoriter. Jag tyckte mycket om Oliver Parkers filmatisering från 1995 med Laurence Fishburne och Kenneth Brannagh i huvdrollerna och även "O" faller mig på läppen tack vare att överföringen av pjäsen från medeltidskrig på Cypern till high school-miljö i USA fungerar väldigt bra.
I rollen som Othello (här heter han Odin James) ser vi Mekhi Phifer. En ganska okänd skådis som mest spelat mindre biroller tidigare men som här verkligen glänser i rollen. Odin James är inte krigare som i originalet utan istället skolans bästa basketspelare. Analogin mellan kriget på Cypern till heta basketmatcher är både finurlig och trovärdig. Som den onde Jago (som här heter Hugo) ser vi Josh Hartnett som vi dessvärre minns från spektaklet "Pearl Harbor". Här gör han dock en fullgod insats som ger både djup och känsla åt grymheterna som han står bakom. I rollen som Desdemona (Desi) ser vi en superduktig Julia Stiles som är både trovärdig och har den auktoritet som krävs för rollen (och så är hon ju rackarns söt också).
Filmen plockar poäng på dess respekt för originalhistorien. Här finns inga amerikanska Hollywood-omskrivningar, inga komiska bifigurer utan ren och skär tragedi. Snyggt foto och riktigt trovärdiga skådisar bidrar också till att göra filmen till en minnesvärd upplevelse. Det kan verka enkelt att göra film om man får hela historien gratis men det finns många falluckor att ramla i på vägen. "O" snirklar sig förbi så gott som alla dessa falluckor med bravur.
Filmen håller också ett väldigt högt tempo men lyckas ändå med att fördjupa karaktärerna och tar inga egentliga genvägar. På 95 minuter hinner regissören pressa musten ur historien och ge en riktigt givande och rörande upplevelse.
Jag ska dock medge att överföringen till nutid inte är helt perfekt. Till exempel så är det idag inte lika lätt att motivera ett mord som det var på Shakespeares tid. Att döda för otrohet kändes säkert helt naturligt på bardens tid men idag så är det bara för mycket och det känns alltför ofta som om karaktärerna saknar tillräcklig motivation för sina handlingar. Likaså försöker regissören fördjupa Jagos karaktär på ett sätt som gör att hans motivation känns mer eller mindre genomskinligt.
Jag tycker dock att "O" är en både njutbar och respektfull omskrivning av Shakespeares pjäs och regissören Tim Blake Nelson får vi hålla ögonen på i framtiden.
© Johan Hultgren2001-11-16