The Water Diviner (2014)
Ojämn regidebut från Russell
Ett löfte vid en älskads grav blir starten på en resa efter svar, i en berättelse ”inspirerad av verkliga händelser”.
Likt Angelina Jolie har Russell Crowe sett till att få med sig en fantastisk filmfotograf till sin regidebut. I Crowes fall Andrew Lesnie, vars sista film det här blev. I båda fallen är fotot bättre än filmen som helhet, kan jag genast avslöja. En viktig skillnad är att Crowe också gett sig själv huvudrollen, vilken onekligen passar honom väl.
Det är också ett ovanligt och intressant grepp att inleda med slutet av slaget om Gallipoli, sett från den osmanska sidan. Väldigt mänskliga soldater inser att Anzac-trupperna (den australiska och nyzeeländska armékåren) till slut har gett upp och gett sig av från skådeplatsen för några av första världskrigets värsta strider. De som lever i alla fall ...
Fyra år senare, Australien. Att hitta vatten med slagruta är ett yrke som har hamnat något i skymundan numera. Det finns väl appar för det, kantänka. Detta är hur som helst en av Joshua Connors (Crowe) talanger, får vi veta i en ganska upplyftande scen som leder över i den lika nedslående och tungt presenterade insikten att han har tre tomma sängar där hemma. Frun har inte tagit sönernas spårlösa försvinnande i kriget med jämnmod, men han har stretat på. När inte ens hon finns kvar, och prästen propsar på att få hans vagn för att begrava henne i kristnad jord, är det inget som hindrar honom från att till slut ge sig iväg för att få veta. För att få hem kropparna, mer specifikt. Han har inga illusioner om deras öde.
Connor märker vid ankomsten till Istanbul att det inte bara är för engelsktalande som Gallipoli har en mörk klang. På hotellet dit han blir lurad av en företagsam grabb, arbetar till exempel en krigsänka (Olga Kurylenko) vars inledande motvilja förstås kommer förbytas i något annat.
När han väl kommer till platsen för de månadslånga striderna är det en turkisk major som av inledningsvis dolda skäl hjälper honom. Forna fiender försöker som bäst lokalisera kroppar på ett ställe där de räknas i tiotusentals. Från båda sidor. Joshua anländer mitt i detta och ska egentligen skickas iväg bums. Det är Hasan (Yılmaz Erdoğan) som ser till att han får chansen att leta, vilket han gör på sitt alldeles egna vis i ett inslag av magisk realism som man kan avfärda eller hylla efter humör.
Samtidigt pågår andra dramatiska ting. En viss Mustafa Kemal samlar turkarna till att kämpa för sitt sönderfallande land, bland annat mot grekerna. Nationalistiska demonstrationer drar genom gatorna. Inslag som används för att öka dramat i kommande nyckelscener men som också ger en konstig bismak.
Det känns ändå länge som en typisk storfilm, vilket jag inte nödvändigtvis menar något nedsättande med. Både ljus och mörker ryms. Grymma flashbacks från frontlinjen möter romantik med förhinder och en massa vackra bilder i en bildskön stad. Plus för en bra roll för Jai Courtney, med repliker som ”Jag är inte säker på att jag hade förlåtit någon av oss” apropå vad människor från alla sidor gör i krig.
Någon ”Gallipoli” är detta dock inte. Halvvägs är det ganska solitt på sitt gammalmodiga vis. Jag gillar det rent ut sagt. Sedan kommer frågetecknen. Varför ska grekerna vara bad guy? Har turkiska staten sponsrat? Varför känns manuset alltmer random och berättandet alltmer osäkert ju mer dramatiskt händelseförloppet blir? Här finns ju byggstenarna till en stark film men de placeras ut på ett fumligt vis. Självklara payoffs slarvas bort. Varför? Känslan vid eftertexterna är besvikelse och en viss förundran. Hade det inte varit smartare att defilera in i mål på standardmanér istället för denna oproffsiga final?
Rekommendation: se halva filmen.
FOTNOTER
Att inte alls beröra folkmordet på armenierna kanske är fegt. Kanske är det narrativt logiskt, också. Jag blir kluven.
I rollen som Joshuas hustru syns förresten Jacqueline McKenzie, som spelade mot Crowe redan 1992, i "Romper Stomper".
© Anders Lindahl
2015-10-03
Originaltitel: The Water Diviner
Australien, 2014
Regi: Russell Crowe
Med: Russell Crowe, Olga Kurylenko, Yılmaz Erdoğan, Jai Courtney, m.fl.
Genre: Drama, Historia, Krig
Hemmabio: 2015-09-21
Teman: Första världskriget Skådespelare regidebuterar
Ingår i följande teman
