Ex Machina (2015)
Imitationsspel
Caleb (Gleeson) blir jätteglad när han vinner IT-företaget Blue Books stora lotteri. Priset är att få hälsa på den genialiske men synnerligen folkskygge grundaren Nathan (Isaac) i hans residens ute i vildmarken. Efter en lång helikopterfärd blir han dumpad en bit ifrån komplexet och får gå den sista biten. Märkligt välkomnande.
Bossen visar sig dock vara en rättfram och till synes mänsklig figur som rensar luften direkt. "Jag förstår att det känns lite nervöst att komma till mitt superhäftiga hem, men kan vi inte släppa titlarna och bara vara kompisar?"
Men han har förstås mer planerat än att dricka öl och promenera i naturen. Bland annat ett slags modifierat Turing-test. Nathan har nämligen byggt en AI som ser ut som vårt svenska stjärnskott Alicia Vikander. Caleb, som kanske inte alls är slumpmässigt utvald, har sju samtalssessioner på sig att avgöra ifall hon verkligen har ett medvetande. Nathan följer replikskiftena med intresse på distans, förutom när korta strömavbrott ger de tu tillfälle att tala ostört.
Caleb är en sympatisk och lite tafatt ung kille som ändå snabbt verkar visa sig värdig uppgiften. Nathan verkar dölja något, trots sin påfallande öppenhjärtighet. En ölpimplande alfahanne utan tålamod med tveksamheter, fjäsk eller bullshit. Ava, som AI:n heter, framstår som både klok och naiv, en nykomling i världen men inte riktigt ett barn. Insatserna är höga för henne, inser vi efter ett tag, och det finns snart anledning att ifrågasätta de olika inblandades motiv. Tycker hon verkligen om Caleb, som Nathan hävdar, eller är det något annat som pågår? Och vad tycker han om henne; är hon bara en snygg robot eller en helt ny livsform? Ett nydanande experiment eller en fin tjej med en annorlunda levnadshistoria? Tekniskt antar man inte större utmaningar än man kan leva upp till. Avas halvfärdiga tillstånd är snyggt designat och övertygande visualiserat och med en skicklig skådespelare som Vikander i nyckelrollen behövs inte mer.
"Ex Machina" är en relativt lågmäld men tät och fängslande teknologisk kammarthriller i betagande miljöer, både inomhus och utomhus. En seriös scifi-rulle med inslag av både thriller och filosofi. Här finns kanske inte mycket nytt men det är en välfungerande och suggestiv historia som aktiverar hjärnan utan att grotta ner sig i tech talk. Fast hyfsat nördigt är det förstås att titeln på artworket är "webbsäker", med ett understreck mellan orden: "Ex_machina".
Den sortens manusmässiga nödlösningar som nämnda titel för tankarna till förfaller inte regidebuterande författaren Alex Garland till (i dramatikens värld är en "deus ex machina" en osannolik räddning eller vändning i en ofta hopplös situation). Och det kan väl nämnas att han inte heller nöjer sig med ett alltför dunkelt slut, utan tar vara på de dramaturgiska möjligheterna.
En sevärd film, helt enkelt.
© Anders Lindahl2015-09-21