Good Kill (2014)
Vardagligt suggestiv skildring av dödande på distans
- You look miles away.
Det stämmer nog ibland, nästan bokstavligen. Drönarpiloten Thomas Egan (Ethan Hawke) sköter spakarna i ett kontrollrum på en militärbas i Nevada och träffar talibaner i Pakistan med precision. Men hustrun har ofta svårt att få direktkontakt med honom. Uppenbart är att han egentligen vill tillbaka upp i ett ’riktigt’ plan, sådana han brukade få förtroende att styra i stridszoner där han själv hade ’skin in the game’ och inte bara dödade på distans.
- Drones aren’t going anywhere. In fact, they’re going everywhere.
Överste Jack Johns (Bruce Greenwood) hymlar inte med vad verksamheten går ut på när han spänner blicken i de senaste rekryterna på basen. Det här är inte framtiden. Det här är krigföring Nu. ”Good Kill” utspelas år 2010, som enligt filmens förtexter var ett markant aktivt år för den här typen av tillslag världen över, men framförallt i länder där misstänkta militanta islamister vistas. Drönarna har blivit ett ständigt samtalsämne på senare år. Även om de enligt åtminstone amerikansk officiell terminologi ska benämnas UAV och helst ingenting annat. Unmanned Aerial Vehicles. En teknologi som sprider sig och används i alla upptänkliga syften. Men det är den här teknologin i form av sägenomsusat stridsredskap som intresserar Andrew Niccol, mannen som en gång skrev manus till ”The Truman Show” och för tio år sedan regisserade ”Lord of War” med Nicolas Cage som slipad och svårfångad vapenhandlare jagad av just en enveten Ethan Hawke.
Vi följer teamet i kontrollhytten spana, styra och sikta. Bestämma när avtryckaren ska in. Det är både vardagligt och skrämmande. Skrämmande vardagligt, strikt uttryckt. Filmen är långt mer dialogdriven än actionstinn. Även om det smäller flera gånger, så är filmen oftast mer kontemplativ än explosiv. Och förresten; smällarna hörs inte. Men resultaten syns. Då och då kan det bli tillfälle att dra in till Las Vegas för att lätta på trycket, innan det bär tillbaka till basen och målsökning i Afghanistan, Pakistan, Jemen…
En viss skiftning i fokus inträder när de får börja ta order från CIA, representerade av en krass, kallt beräknande Peter Coyote på tråden från Langley. Vi ser honom aldrig, men hans ord är lag. Och han ser allt, framstår det. Spänningar uppstår i gruppen när de bli oeniga om etiken i uppdragen. En våldsspiral, det är vad det är. Det vet åtminstone några av dem själva. Och det kanske aldrig tar slut. Relevanta militära begrepp reds ut, såsom ”signature strike” - att slå till mot någon som uppvisar ett misstänkt beteende och bär vapen, snarare än är bevisat skyldig till terrordåd.
”Good Kill” har inte samma närmast surrealistiska kvaliteter och svarta humor som ”Lord of War”, inte i samma utsträckning i alla fall. Men den är eftertänksam, allvarsam och koncentrerar sig på konsekvenserna av det som blivit en stapelvara i modern krigföring. Mest på ett psykologiskt plan för dem som jobbar med det här. Alla implikationer kring kriget mot terrorn får inte plats. Men mellan raderna ställs frågor, som vilka som egentligen terroriserar vem. Och mycket sägs rakt ut i öppenhjärtiga meningsutbyten mellan mannar och kvinnor i den missilskötande bataljonen som sitter i en öken och letar mål i, ja påfallande ofta just andra öknar.
Andrew Niccol har inte helt klart för sig hur han ska avsluta alltihop och blir kanske lite för tillrättaläggande. Men filmen i stort känns välbehövlig. Den säger kanske inte så mycket nytt, men sätter in stora sammanhang i ett mindre, mänskligt perspektiv. Öga för öga. Liv för liv. Filmen är troligen gjord med en förhållandevis begränsad budget och kan därför synas aningen visuellt statisk, men förmedlar ändå en hel del nerv. Och som sagt, vardaglighet. Det normaliserade i att dagligen döma över liv och död. På distans. Och att man skapar ett klimat där andra på jorden hellre ser upp i en molnig än en solig klar himmel med fri sikt för de brummande bestarna tusentals meter ovanför.
© Johan Lindahl
2015-09-27
DVD / Blu-ray
I extramaterialet intervjuas regissör och skådespelare, till synes vid någon filmfestival.- Orwellian, sammanfattar Ethan Hawke som finner hela scenariot skrämmande.
- Jag ville bara visa verkligheten, menar regissör Niccol som betonar möjligheterna till precision som finns i drönarprogrammet, samtidigt som det kan leda till oändligt krig. Samröret mellan mänsklighet och teknologi vill han utforska, och framhåller behovet av att skapa reaktioner.
- Om alla känner sig bekväma med filmen har jag misslyckats. Vi utkämpar ett krig mot terrorn - men vi terroriserar också, säger Niccol och tillägger att hans filmprojekt uppenbarligen inte var tillräckligt flaggviftande för att få stöd från försvarsmakten.
- Den här filmen var tvungen att göras nu, tycker Bruce Greenwood medan Zoë Kravitz ser alla i filmen som skurkar och hjältar samtidigt.
Jo, några tekniska rådgivare med erfarenheter från drönarprogrammet understryker att framställningen av detta i filmen är trovärdig.
Originaltitel: Good Kill
USA, 2014
Regi: Andrew Niccol
Med: Ethan Hawke, Bruce Greenwood, Jake Abel, January Jones, Zoë Kravitz, Peter Coyote, Alma Sisneros, Michael Sheets, Ross Shaw, Dylan Kenin
Genre: Drama, Krig, Thriller
Hemmabio: 2015-10-05
Teman: 11:e september och därefter
Ingår i följande teman
