Spy (2015)

Sommarbiosmällkaramell. Om spioner.

3 russin

Ja, vi blir förolämpade. Som svenskar alltså. Liksom italienare, bulgarer och jag vet inte hur många fler nationaliteter. Men filmen hade inte fungerat lika bra utan dem. Alla förolämpningar. Och förflugna fulheter. Ingen är len i mun. Jo, Jude Law försöker väl vara en gentleman. Mitt i allt.

Paul Feig har slagit till igen - regissören bakom ”Bridesmaids” och ”Heat”. Och än en gång har Melissa McCarthy en ledande befattning. Nu är hon skrivbordsagenten som utgör ögon och öron framför dataskärmen åt ’de riktiga’ agenterna, framförallt fältarbetaren Bradley Fine (Jude Law). Allt ifrån en troligen superhemlig CIA-avdelning där hälften av de anställda verkar vara britter och där man regelbundet infiltreras av…skadedjur. Viktiga operationer kan störas av flyganfall från fladdermöss eller smygattacker från andra gnagare, utan vingar. Somebody get Anticimex on that, please…

Genom lagom krystade förevändningar kastas Susan Cooper (alltså McCarthy) ut i fält och får lära känna en handfull europeiska metropoler medan hon spårar misstänkta kärnvapensäljare och -köpare på den där svarta marknaden som aldrig stänger, ni vet. Hon ska inte gå i närkamp med dem, men naturligtvis går hon i närkamp med dem. Och lika ofrånkomligt visar hon sig vara mer kompetent och redo för den hårda verkligheten utanför kontoret än någon kunde ana. Vilket efterhand tar udden ur en del väntad ’fish out of water’-komik men öppnar för flera flyhänt orkestrerade actionsekvenser.

Parodier brukade inte ha sådan här budget för specialeffekter som explosioner, flygfän (inte bara fladdermöss) och annat som hör äventyrs-, spion-, thriller- och spektakel-överhuvudtaget-fältet till, eller hur? Och är det parodi? Kanske mer actionkomedi rakt av, med betoning på humor men definitivt med påkostade nagelbitarinslag. Filmen uppfyller sina synliga mål.

Feig & Co är lite för förtjusta i kombinationen fylliga Melissa med fallenhet för de där redan nämnda förolämpningarna och en uppsjö ”fuck” som bör ha gett filmen en åldersgräns i USA över PG-13 bara de. Men, jag har inte kollat den detaljen. Jo, nu har jag gjort det. Och de kör med ”R”-stämpeln som innebär att ingen under 17 släpps in utan förälder eller annan mogen övervakare. I Sverige är det 15-årsgräns som gäller. Kanske mer på grund av våldet än språket, anar jag.

Av alla slagväxlingar är den mest imponerande en som utspelas i ett mindre kök mellan två kvinnliga kontrahenter. Ja, McCarthy är en av dem. Knivar, kastruller, stekpannor och allsköns tillgängliga köksgeråd kommer till användning och ingen räds överdrifter. Det gör inte ”Spy” överhuvudtaget. More is more. Den vet inte alltid när den borde begränsa sig. Men mest är det ännu en tjurrusande kärleksförklaring till ungefär samma filmtraditioner som ”Kingsman” nyligen betygade sin vördnad.

Svenske Björn Gustafsson och ”Firefly”-favoriten Morena Baccarin är lätt roande i småroller. Jason Statham mer än lätt roande i en betydligt större biroll. Den verkliga skurkstämpeln innehas av Rose Byrne, utstrålande kallhamrat kontrollbehov och aristokratisk antipati för alla som står i hennes väg, eller misslyckas med sina uppdrag å hennes vägnar.

Rollerna är i regel rätt fördelade. Replikerna räcker en bit, men som sagt - lite mer självbehärskning och den ädla konsten att sålla bland snytingarna hade inte skadat. ”Spy” har dock inte bara årets resurseffektivaste titel. Den har också karaktären av en slagkraftig sommarbiosmällkaramell. Och det är inte det sämsta, särskilt inte just sommartid när detta skrivs.

© Johan Lindahl
2015-07-08


There will be mud...

Originaltitel: Spy
USA, 2015
Regi: Paul Feig
Med: Melissa McCarthy, Jude Law, Rose Byrne, Jason Statham, Miranda Hart, Morena Baccarin, Bobby Cannavale, Allison Janney, Nargis Fakhri, Björn Gustafsson, Peter Serafinowicz, Raad Rawi

Genre: Action, Komedi, Kriminalfilm
Svensk biopremiär: 2015-06-05
Hemmabio: 2015-10-05







     

Dela |