Birdman (2014)
Konstnärligt och modigt om konstnärligt mod
Alla (de lite äldre i alla fall) känner igen honom som Birdman, trots att det var länge sedan den sista superhjältefilmen. Nu vill den grånade Riggan Thomson förtjäna sin kredd på Broadway med en pjäs baserad på en berättelse av Raymond 'Short Cuts' Carver.
Michael Keaton har inte bara den rätta bakgrunden (i egenskap av Den Riktiga Batman) utan också en inneboende klurighet och knepighet som passar rollen bra. Här gör han, förstås, en av sitt livs roller. En bra roll (äntligen!) gör också Edward Norton, vars karaktär råkar vara en ung scenlegendar som på kort varsel hoppar in när hans usle företrädare får en spotlight i huvudet mitt under de sista repetitionerna inför de så viktiga förhandsvisningarna.
Det sistnämnda hävdar Riggan inför sin hälsosamt skeptiska producent (Galifianakis) att han frammanat med tankekraft. För han verkar ha vissa förmågor i det fördolda. Ensam i sin loge avreagerar han sig med telekinesis medan en morrande inre röst påminner honom om vad och hur han är; större och bättre än andra. Galenskap eller magisk realism? Det förtäljer i alla fall inte den här recensionen.
Nortons egensinnige metodskådespelare gör å sin sida lite vad som faller honom in för att tvinga fram Äkthet och blir bland annat riktigt glad över hur potensproblemen finner sin lösning on stage. "För där funkar allting."
Bland övriga inblandade i de spända och stundtals absurda tilldragelserna inför premiären återfinns Naomi Watts som huvudrollsinnehavare i pjäsen och Emma Stone, Riggans dotter. Det här är faktiskt, om man tar ett steg tillbaka, ett välspelat och karaktärsdrivet drama men med ett formspråk som ger ett närmast spektakulärt intryck.
För "Birdman" är säkert också till minst tio procent Alejandro González Iñárritus försök att toppa landsmannen Cuaróns magnifika evighetstagningar, i vad som ser ut som - men förstås inte är - en oavbruten dito (med hjälp av Cuarons favvofotograf Emmanuel Lubezki). Att det inte är en realtidsfilm framgår tydligt i de enkelt eleganta tidsförkortningarna som låter ett par dygns hektisk handling utspela sig på två timmar utan synliga klipp. En teknisk bragd, hur som helst, som ger ett makalöst driv och en hypnotisk känsla åt det hela. När Riggan låser sig ute och får löpa gatlopp i bara kallingarna mellan häcklare och fans för att komma tillbaka in i teatern skapas filmmagi av högsta rang.
Det handlar förstås också om någonting. Om att kämpa för att tas på allvar. Att vara någon. Och att få en jäkla massa mothugg och problem när man bara vill ha pepp och stöd. Allt hänger till syvene och sist på en teaterkritiker vars makt är lika stor som hennes förakt för filmstjärnor. Såvida inte Riggan har makt nog att själv ta kontroll över konsten på sina villkor ...
Birdman är en mycket imponerande och uppslukande film. Ibland verkar den också ha smittats av teatertemat och får något lite väl "skrivet" över sig. Kanske är det också något jag saknar i slutet, som är en svårdefinierbar blandning av det helt förväntade och det mer oväntade. Vet inte riktigt vad ... eventuellt bara ännu mer kreativitet.
Ynka fyra russin blir det. Men låt inte det hindra dig från att se "Birdman". Den är en unik filmupplevelse.
© Anders Lindahl
2015-06-14
DVD / Blu-ray
I en 30-minuters bakomfilm och en 15-minuters intervju får man en riktigt intressant inblick i Iñárritus synsätt och arbetssätt.
Originaltitel: Birdman: Or (The Unexpected Virtue of Ignorance)
USA, 2014
Regi: Alejandro González Iñárritu
Med: Michael Keaton, Naomi Watts, Edward Norton, Emma Stone, Zach Galifianakis
Genre: Drama
Svensk biopremiär: 2015-01-09
Hemmabio: 2015-06-01
Teman: Oscar för bästa film
Relaterade artiklar
Den långa tagningen
Ingår i följande teman
