Foxcatcher (2014)
Fascineeerande
Trots guldmedaljen från OS 1984 känns han deprimerad och frustrerad, lovande brottaren Mark Schultz. I en oglamourös lokal i en regnig småstad tränar han med brorsan i väntan på VM och nästa OS.
Det berättas på ett dystert, kontrollerat vis som av någon anledning gör det lite komiskt. Ett tag, i alla fall. Filmen har verkligen någonting visst, känner man från start. Som en jordnära Wes Anderson-film med mer dämpad ironi. De säger inte absurda saker, men det känns konstigt ändå.
När handlingen kickar igång på riktigt är det ungefär som i "Millennium", med en inbjudan från en kufisk krösus som först efter ankomsten till godset berättar vad det rör sig om. Den patriotiske brottningsentusiasten John du Pont (Steve Carell, lågmäld, nästan oigenkännlig och briljant närvarande) vill se USA vinna både VM och nästa OS och är beredd att lägga avsevärda resurser på att detta ska ske. The Foxcatcher Team, med bas på jätteranchen nära Valley Forge, ska bli USA:s stolthet, trots att gamla mor Du Pont anser att han borde ägna sin tid och familjens förmögenhet åt hästar istället.
Mark delar dock Johns inställning till det mesta och är inte nödbedd. Han flyttar dit nästan på momangen. Storebror Dave (Mark Ruffalo i dämpad högform), en sympatisk nyckelfigur i Marks framgång och guldmedaljör även han en gång i tiden, motstår däremot de första värvningsförsöken. En märklig relation med synnerligen tolkningsvänliga undertoner inleds. Kokain och ett annat liv, men inte det vanliga jetset-stojet. John, som är över femtio, vill ses som en mentor och fadersfigur, och ser till att omtalas som sådan på de besuttnas sammankomster och i de videofilmer han låter producera, men uppskattar nog träningspassen mer och på fler vis än sin skyddsling. Skrattar någonsin Mark? Det faktum att jag inte vet ger i alla fall förhoppningsvis ännu en ledtråd till hurdan filmen är.
Det handlar om en ung man i skuggan av sin bror och ett förvuxet barn i skuggan av sin mor. Vanessa Redgrave som modern sätter John och hans självbild i ett annat perspektiv med några behärskade repliker i en av många scener vars briljans det är lite svårt att förmedla. Och Dave kallas förstås till slut in, trots tidigare peptalk om att bli självständig från honom. Ett bitvis kvadratiskt triangeldrama med skiftande maktperspektiv tar form.
Det hade kunnat bli bara intressant. Men hur det berättas och spelas här – stilmässigt bombsäkert, nervigt men lågmält, och med djup psykologisk insikt – gör det till stor film. En verklighetsbaserad historia som skoningslöst belyser allt som saknas i verklighetsbaserade "Unbroken", för att ta ett jämnårigt och av mig nyss sett exempel.
Brottnings- och träningsscenerna känns fullständigt övertygande. Och spännande, de få tillfällen då sportspänning är målet. Mestadels siktar Bennett "Capote" Miller på något helt annat, och träffar mitt i prick. Med mediets alla medel byggs en smått hypnotisk stämning där man inte behöver överdramatisera eller ens utnyttja grundhistoriens alla inslag för effekt. Channing Tatum, som jag av nån anledning knappt sett i nånting, är för övrigt lysande han med i rollen som Mark.
Det är lika fascinerande som tragiskt. Är man rik kan man producera en film som bara man själv vill se. Är man ofantligt rik kan man regissera verkligheten och göra sig själv till huvudperson. Och ändå förfalla till ett sorts slut som vem som helst kan skriva.
FOTNOT
På Youtube kan man faktiskt se en lismande beställningsdokumentär med verklighetens du Pont. Surrealistiskt och oroväckande, särskilt med facit på hand.
© Anders Lindahl
2015-06-06
DVD / Blu-ray
Till och med den korta bakomfilmen på BD-utgåvan känns insiktsfull och fascinerande.
Steve Carell. Jo, jag lovar, det är han!
Originaltitel: Foxcatcher
USA, 2014
Regi: Bennett Miller
Med: Steve Carell, Channing Tatum, Mark Ruffalo, Sienna Miller, Vanessa Redgrave
Genre: Drama
Svensk biopremiär: 2014-12-19
Hemmabio: 2015-06-01
