Unbroken (2014)
"Still here"
Lite mitt i handlingen kan det tyckas att det börjar, om man inte vet att bombanfallet mot Japan med tillhörande luftstrider bara är en prolog. Ett gäng unga män som hade tänkt sig annat i livet men som nu flyger bombplan och hoppas komma hem levande.
Som Louie Zamperini, en gång i tiden ett italienskt problembarn i en dammig småstad, som inte kan förklara varför han gör dumma saker men som vägrar ge sig när de andra grabbarna ger sig på honom. Han peppas av brorsan att börja med löpning, en sport där hans envishet kommer till sin rätt och leder honom hela vägen till olympiska spelen. Under ett räddningsuppdrag i ihoplappat plan hamnar 'Zamp' och två kollegor i havet, och det är bara början på umbäranden lämpade att testa exakt hur envis han är. Eller de. Han är i gott sällskap under en stor del av resan, gestaltat av lika relativt okända skådisar som Jack O'Connell, som magrar av för rollen och tar jobbet på allvar.
Redan dagarna till havs i en liten flotte bjuder på pärser så det räcker. Rå fisk är godare än rå mås, är en lärdom. Halvstora hajar kan vara både fara och föda. Det första plan som efter veckor på havet ser deras nödbloss vänder om för att skjuta dem. Givetvis är det också japaner som till slut plockar upp dem, och fortsättningen gör inget för att mildra intrycket av japanska armén under kriget. En krigsfånge är inte värd att behandlas som en människa, var ju den väl omvittnade inställningen. Just Louie utses till hackkyckling extraordinaire, och faktum är att han filmens titel till trots ganska ofta ser ganska "broken" ut.
Men en olympisk stjärna är förstås också en potentiell propagandaresurs. Något aningslöst nappar han på erbjudandet om att hälsa till familjen i radio, men tackar rakryggat nej till fler sändningar, dessa med manus på temat USAs oförträfflighet. Tillbaka i lägret vidtar än mer utstuderad pina, regisserad av en komplexbetyngd ung herre som tar ut sin frustration över en utebliven militär karriär på den 'respektlöse' Zamp. Men som också ser sig som en vän. Om inte hans beteende döljer än starkare känslor. Merry Christmas, Mr Zamperini?
I början får de i alla fall morgongympa och möjlighet att ägna sig åt buskisteater. Sådant lyx bjuds inte när de förflyttas till ingenstans för att bära kol.
Tuffa puckar, i en sann historia som även dokumenterats i vad som beskrivs som en inspirerande och intressant bok. Än filmen då?
Ja, den är lite opersonlig, kort uttryckt. En del filmer skapar nya sätt att berätta på, andra använder de redan fastslagna. Det här är kategori två. Med hopp mellan krigstidsnuet och tidigare nyckelhändelser använder den en beprövad form även dramaturgiskt. Med en röd tråd om tro och tvivel som känns lika hemtam i sådana här produktioner som den skulle kännas obekväm eller osannolik i en svensk storsatsning.
Valet av Roger Deakins som fotograf och kostsamt iscensättande av bland annat Berlinolympiaden vittnar om visuella ambitioner. Som regidebut för en skådis är det lite atypiskt jämfört med de skådisdrivna dramer som är regeln men Angelina Jolie är ju inte riktigt vilken skådis som helst.
Angelina Jolie, ja. Jag hade väntat mig något kraftfullare och djärvare från henne, men hon tar sannerligen inte ut svängarna för att särskilja sin true life-story från alla de andra i genren. Jämfört med exempelvis John Slatterys lika nyssa regidebut, ”God’s pocket”, finns det inget som uppenbart gör filmen till hennes.
Vad handlar då filmen om? Är poängen att återigen påminna om begångna illdåd? Kanske snarare att berätta en inspirerade och sann historia. Den sadistiske lägerkommendanten Watanabe och andra otäckheter kan ses som ett hinder och en utmaning som med rätt inställning kan övervinnas.
Men en film vars nyckelscen känns som ett tävlingsmoment i Mästarnas mästare saknar något, törs jag påstå. Dramatiska höjdpunkter tänjs ut på ett fantasilöst vis och dialogen är ofta påfallande torr. Zamperini var nog en imponerande snubbe, men i Jolies sansade men andefattiga tappning blir hans vedermödor märkligt ointressanta. Det är faktiskt inte förrän i eftertexterna som hans historia känns särskilt inspirerande.
© Anders Lindahl
2015-06-03
Originaltitel: Unbroken
USA, 2014
Regi: Angelina Jolie
Med: Jack O'Connell, Domhnall Gleeson, Takamasa Ishihara, Jai Courtney
Genre: Drama
Hemmabio: 2015-05-25
Teman: Andra världskriget Fängelsefilmer Skådespelare regidebuterar
Ingår i följande teman
