Get the Gringo (2012)
Revanschdoftande rövarhistoria
- Ni är korrupta. Vi är korrupta. Enda skillnaden är att vi är ärliga med det.
Meningsutbyte uppstår mellan representanter för polismakten i USA respektive Mexiko på gränsen mellan de två länderna. En biljakt i öknen vid den, åtminstone på den berörda sträckan, muravgränsade skiljelinjen har slutat med att en förrymd förbrytare kraschat genom vallen med sitt byte och en förblödd medbrottsling i baksätet.
Resultatet är att den namnlöse rånaren landar i mexikanskt fängelse där ”viss frihet” råder. Det vill säga, aktiviteterna styrs av en liga i vars väg gringon (Mel Gibson,
by the way) kommer när han stiftar bekantskap med en revanschlysten tioårig grabb och dennes likaledes inlåsta mamma. Ja, det är i praktiken en unisex-anstalt, om än med kraftig manlig dominans. Som ett eget samhälle, men ändå inte helt…
En rövarhistoria är vad det här är. Mustig skröna, om jag inte höll mig för god för sådana utnötta uttryck. Intrigen är inte alltför komplicerad eller svårförutsägbar. Men efter förutsättningarna förhållandevis fyndig och med några dråpliga detaljer som när Gibson ska imitera Clint Eastwood över en telefonlinje. Och atmosfären känns tillräckligt tät, närvarokänslan och miljöerna genomarbetade nog för att lyfta fram hotbilden och samtidigt karaktären av, just det, rövarhistoria.
Och min fru tyckte sig känna igen en av gränsövergångarna i bakgrunden i några scener. Det kan stämma, eftersom hennes hemstad är en av de mexikanska städer och delstater som nämns i eftertexternas tacklista.
Det här är väl inte en film att reflektera över alltför långt efter att dessa rullat klart, men under en och en halv timme är det krutröksdoftande kriminaldrama av den mer kravlösa men inte katastrofalt tondöva typen. Samt en grundkurs i mexikanska idiom av den grövre kalibern. Inte självklart för turistvokabulären, dock.
© Johan Lindahl2015-06-14