Natural Born Killers (1994)
Likgiltig blir man knappast
Jag gillar ofta Stones filmer och hans stöddiga sätt att drämma in sina teser om krig och fred, gott och ont, rätt och fel och en hel del annat - gärna i magen på publiken. Röstläget har inte sänkts här, filmen är något av det mest intensiva jag har upplevt.
Kritiken har också varit mycket blandad, filmen har blivit som en glödhet sten att befatta sig med. Personligen tillhör jag filmens försvarare. Det är inte många biobesök som satt tankarna i rörelse så starkt som när jag såg "NBK" i Örebro strax före jul 1994. Då hade höstens filmvåldsdebatt i stort sett handlat om "Pulp Fiction" och Stones film. Quentin Tarantino regisserade "Pulp Fiction" och skrev manus till "NBK", men han tog redan före premiären avstånd från Stones behandling av berättelsen.
Om man jämför med Stones tidigare filmer är "NBK" som en korsning av de domedagsliknande drogdimmorna i "The Doors" och den hetsiga rytmen i "Salvador" plus en stark utveckling av den satiriska ådra Stone visade glimtar av i "Himmel & jord". De blixtsnabba klippen och kasten mellan olika bildvinklar kombineras med skiftningar i kulör som ger hela filmen en surrealistisk ton. Stundtals blir det en tjock gröt av skottlossning, mordmani, tvålopera och trash-TV.
Downey är en hyperaktiv reporter och värd för det fiktiva magasinet "American maniacs", som inte ligger alltför långt från en ökande skara existerande shower som invaderar även vårt luftrum. Massmördarna Mickey och Mallory (Harrelson och Lewis) drar fram genom ett ökenlandskap förföljda av sina egna demoner och deras vansinnesdåd spelas upp mot en fond bestående av ett samhälle som är nästan lika sjukt som de själva.
NBK är en suggestiv roadmovie delvis i samma körfält som David Lynchs "Wild at Heart". Men Stone är mer intresserad av hårdhänt ironi än av själva blodflödets estetiska effekt, som Lynch gärna utforskar. En del har jämfört filmen med "A Clockwork Orange". Jag lutar snarare åt jämförelser med en annan 70-talsfilm, "Network". För mig är "NBK" en film som väntat på att bli gjord, kanske inte just så här men i någon form. En film som man kanske ska rekommendera med vissa reservationer, med tanke på alla splittrade reaktioner den väckt. Men likgiltig blir man knappast.
© Johan Lindahl2000-07-03