Chef (2014)

Mättande multiupplevelse

Det vattnas i munnen. Ett par gånger om, eller flera. Enkelt uttryckt: ”Chef” rockar bokstavligen fett i flera avseenden. Även om jag nu lovat mig själv att aldrig någonsin, under några omständigheter - vare det miljonerbjudanden eller pistolhot - använda uttrycket ”rockar fett”, 500 år efter att formuleringen var på modet, så… Det är många kalorier i omlopp här. Och det svänger, även musikaliskt, så vad ska jag göra? Fortsätta förklara varför det här en riktig feelgood-film och i processen avtäcka lite mer av handlingen än jag borde, kanske? Vill du ha ett helt öppet sinne och veta så lite som möjligt om händelseutvecklingen, så låt bli att läsa hela recensionen i förväg. Lugn, jag ska inte avslöja upplösningen, men vartåt det lutar i stora drag kan många räkna ut redan efter en dryg halvtimme eller så. Stora avgörande överraskningar är inte huvudnumret här. Syn- och ljudintryck bär långt i sig och utlovar smak- och doftupplevelser som tyvärr inte går fram i bokstavlig betydelse med nuvarande teknik, men kan förnimmas på något eteriskt plan om man verkligen ger sig hän.

När kockar blir firade stjärnor är ett imperium på väg mot sin undergång, fick jag lära mig i en dokumentär om framförallt finanskrisen, häromåret. Och att vår nutida civilisation ligger illa till utifrån den aspekten vet vi alla. Men låt oss glömma det för den här gången. Filmens protagonist Carl Casper (Jon Favreau) är en tämligen het kock. Eller var. Ett underbarn på matlagarscenen som startade i Miami för att sedan fortsätta i Los Angeles. Men nu har stagnationen inträtt, både enligt honom själv och en elakt välformulerad restaurangrecensent. Reservationerna rullar dock fortsatt in och ägaren vill inte ändra på ett kommersiellt vinnande lag. Viljan att förnya sig och testa nya saker i livet leder Carl in på den olyckliga kombinationen av stridslust och ett med hjälp av sonen nyöppnat twitterkonto. Den som ger sig in i leken får leken tåla, och stackars Carl har inte ens hunnit lära sig reglerna på den nya spelplanen, eller knappt vad begreppet ’sociala nätverk’ egentligen innebär, innan han gjort sig ökänd på alla viralt uppmärksammade sätt man kan tänka sig.

Dags att börja om. Men hur? Bokstavligen från botten, med enklast möjliga koncept och mobil meny? Vad vi får är i alla fall en liten odyssé med smakprov från olika hörn av Förenta staterna, och en historia om hur en möjligen överambitiös yrkesman och mästare i sitt gebit, återuppbygger en mer allvarligt menad relation med sin son (som kanske inte bara är användbar som guide in i internetdjungeln) och kanske till och med den vackra hustru (Sofia Vergara) han tidigare separerat från. Det är inte särskilt mycket som är chockerande nydanande och rent rafflande narrativt sett, men ”Chef” slår an rätt strängar redan från början och lyckas hålla ångan uppe i sin road movie-”Ratatouille” med lånade ingredienser från ”The Social Network” och ”Kärlek het som chili”. Bland annat.

Vad GI-entusiaster, professionella dietister och övertygade militanta veganer kan ha att säga är en annan historia.

© Johan Lindahl
2015-05-10

---

Tack till Sony Pictures Home Entertainment för recensionskopia

Originaltitel: Chef
USA, 2014
Regi: Jon Favreau
Med: Jon Favreau, Sofia Vergara, John Leguizamo, Scarlett Johansson, Dustin Hoffman, Oliver Platt, Bobby Cannavale, Robert Downey Jr

Genre: Drama, Komedi
Hemmabio: 2015-03-23

Sök