Skeleton twins (2013)
Dyster duo
Det börjar med två tilltänkta självmord (något som ligger i släkten) på varsin kust. Dentalhygienisten Maggie (Wiig) avbryts i sitt försök av budet att tvillingbrorsan Milo (Hader) hunnit lite längre med sitt. Men inte hela vägen.
Han beskriver sig som den ”tragiska gay-klichén”, killen med drömmar som for till LA för att jaga drömmen men bara fann besvikelse och krossat hjärta. Själv har hon världens schysstaste make (en hyfsat typecastad Luke Wilson) och ett fint hem där den dystre brorsan får bo ett tag, men det innebär alltså inte att hon är särskilt mycket lyckligare, eller mindre självdestruktiv. Två dysfunktionella syskon hittar varandra igen, och återbesöker några nyckelhändelser från förr, i en lågmäld film om livets snöplighet. Låter det skoj?
Med två gissningsvis ofta improviserande SNL:are i huvudrollerna är det ändå ofta kul. När de mimar till Jefferson Starship eller knarkar lustgas kan man få viss utfyllnadskänsla, men de gör det bra. Samtidigt måste det påpekas att de framför allt spelar väl, och inte bara spexar.
Det är indie på lågväxel. Med nån halvtimme kvar undrar man om de egentligen har särskilt mycket att berätta, men till slut görs det bruk av de dramatiska förutsättningarna - om än på ett jordnära och egentligen inte så värst kreativt vis. Det här är liksom inte en sån film. Det känns ömsom skrivet, ömsom äkta, med fin musik av Nathan Larson.
En trea stannar jag på. Andra finner säkerligen ännu större värden hos skelettvillingarna. Eller mindre.
© Anders Lindahl
2015-04-09
Originaltitel: The Skeleton twins
USA, 2013
Regi: Craig Johnson
Med: Kristen Wiig, Bill Hader, Ty Burrell, Luke Wilson, Kathleen Rose Perkins
Genre: Drama, Komedi
Hemmabio: 2015-03-09
