Belle (2013)
Uppbygglig odyssé genom turbulenta tidevarv
- Hon är mitt barn!
- Men hon är svart!
Det börjar i slutet av 1700-talet - och ja, det ska vara byggt på en verklig historia. Nobel herre i kolonialmaktens tjänst hämtar hem sin dotter från någonstans i de koloniserade områdena. Hon är frukten av ett så kallat illegitimt förhållande med en kvinna av annan ras, en kvinna som nu uppenbarligen inte längre lever. Familjen är aningen oförstående till hans tilltag, att öppet bringa med sig flickan till Good Ol’ England. Själv ger han sig snart ut på sjön igen, medan dottern i praktiken blir fosterbarn på lantgodset där hon lämnats av.
Sociala koder?
You bet. ”För hög för att dinera med tjänarna, för låg för att äta med familjen” när gäster väntas. Belle, eller Dido som hon ofta kallas i huset, växer upp med styvsystern Elizabeth som är lovligt spaningsbyte för besökande kavaljerer. Så är det inte för Belle - även om hon är arvtagerska till en hyfsad summa sestertier. Eller pund. Många av tidens attityder till rasblandning kommer upp till ytan; det som helt enkelt är normalt att uttrycka i imperiets hjärta.
Historiskt är det här också en tid då slaveriets själva existens debatteras hett (och facit är ju att det låg i sina dödsryckningar enligt engelsk lag, en process som kan följas exempelvis i filmen ”Amazing Grace”). Här dryftas ett pågående rättsfall, där besättningar på slavskeppet Zong låtit en stor del av ’lasten’ hamna i havet på väg över Atlanten. Dränkta med berått mod för att få in försäkringspengar? Dido/Belle lever i ett slags permanent Moment 22. Kan inte giftas bort. Kan inte överges. Kan inte sänka sig till en lägre social klass genom att söka sig till andra friare än de som regelbundet rekognoserar utbudet, såsom hennes styvsyster.
Men, det finns ändå män som behagar närma sig Belle. Ärbara avsikter eller inte? Kärlek eller pengar? Jane Austen-dilemman inte bara för henne. Följa sitt hjärta, sina ideal eller bara flyta med och anpassa sig? ”Belle” handlar långtifrån bara om att hitta Den Rätte på det personliga planet. Lika mycket om att följa sin övertygelse, vilka regler man vågar bryta mot och hur ett samhälle långsamt utvecklas, ibland till och med till något aningen bättre.
Belles farfar och beskyddare är också en högt uppsatt lagman. Men är han en del av framtiden eller det förflutna? I det stora hela är detta en mer optimistisk historieskildring än jag väntade mig, med min på förhand totala okunskap om hur verklighetens förebilders liv och öden utmejslades. I stycken är det nästan en pamflett. Moralkaka, rentav. Ett kostymdrama som håller sin progressiva fana högt och levererar solida karakteriseringar, vissa nyanser och en bild av ett historiskt skeende. Lite för högdraget?
Dramatiken är elegant orkestrerad snarare än oroligt explosiv. ”Belle” är gripande i viss grad och oerhört väl agerad över hela linjen. Filmen genererar indignation och engagemang oftare än inte, men skulle ibland tjäna på en högre puls och en än mer påtaglig hetta. Den klimaktiska urladdningen kommer till slut, men kan kännas aningen tillrättalagd. En värdefull historielektion, dock. Drivet drama och ganska uppbyggligt om ett egentligen alltid aktuellt ämne.
© Johan Lindahl2015-04-27
DVD / Blu-ray
Intervjuer med regissören Amma Assante med flera, om bakgrunden i korta klipp. Lite mer om huvudrollsinnehavaren Gugu Mbatha-Raw. Och ja, en hel del namedropping om Jane Austen. Historikern Amanda Foreman berömmer filmen för dess sanningsenlighet och jämför den rentav med ”12 Years a Slave”.