Ascension (2014)

I rymden kan kan bara ett begränsat antal medmänniskor misstänkas för ett möjligt mord…

Jaså, är hon ute och reser i rymden igen? Tricia Helfer är bekant framförallt för rollen som den ofta förföriska cylonen Nummer Sex i ”Battlestar Galactica”, 2000-talets kanske mest sevärda science fiction-serie så här långt. Här är hon snarast någon typ av madame, med ansvar för flickor som ska göra andra glada. Nej, prostituerade är de nog inte. Men de har ett uppdrag att förnöja, i någon mån. Ombord på ett omfångsrikt rymdskepp som färdats ute i det stora blåsvarta intet i ett drygt halvsekel, sedan starten på 1960-talet. De lever där i sitt eget samhälle, som under de första skälvande minuterna drabbas av ett brott mot den invanda ordningen. Mot allmän god medborganda. Mot en person.

Åtminstone är det en av besättningsmännen som har den bestämda åsikten att Lorelei, en ung eftertraktad kvinna, inte har avlidit av en olyckshändelse. Men att göra den uppfattningen offentlig stöter på patrull. Vi rör oss i ett högst begränsat, inrutat och socialt stratifierat samhälle där alla har sina reglerade roller att spela. Ett möjligt mord i den hermetiskt tillslutna miljön kan få ofattbara konsekvenser. Och varför visar det sig finnas vapen ombord överhuvudtaget? Det var inte meningen.

Genom glimtar från jordelivet anno just nu framkommer att det här inte är något allmänt känt projekt. Hela ”Ascension”-skutans existens är uppenbarligen en väl förborgad hemlighet för alla utanför en mycket liten utvald krets. Och hur yttrar sig det här tidsperspektivet konkret? Tekniken ser till att börja med en smula daterad ut, även om inredningen är tjusigt avskalad och elegant på samma gång, à la modet någon gång under de glada framstegsåren efter andra världskriget, kantänka. Tjock-TV-skärmar, LP-skivor, terminaler som doftar svunna epoker även de. Och beteendemönster, könsroller och referenspunkter som inte genomgått alla förändringar som samtidigt skett på jorden. Eller delar av densamma.

Uppslaget är ju strålande. Hur är det med utförandet? Någonting hugger tag direkt, men det svajar samtidigt. Dialogerna växlar väldigt i kvalitet och ibland lurar en livlöshetens ande över utvecklingen under den första timmen av miniserien. Några dramatiska moment senare har allting fått mer styrfart. Och ett ganska rejält avslöjande skapar nya perspektiv.

Intrigerna får fart. Ibland är det frågan om det är en såpopera eller science fiction. Men egentligen är det ju bara samhällskunskap. Eller, inte så bara. Vad händer inom isolerade grupper efter en längre tids exponering för varann? Den här gruppen har inletts med ett offervilligt gäng av ”the best and brightest” från sin era, men vad händer nu i de kommande generationerna? Cirkus 600 invånare ska finnas här i detta samhälle på vift, ungefär samma folkmängd som i Askeby där jag tillbringade en stor del av uppväxten. De har inte genomgått alla faser som folket kvar på jorden, men en utveckling har ändå skett. Värderingar förskjuts, samtidigt som idealen verkar fast i något slags polerat 1950-tal, vilket i sig per automatik ser ut att leda till hyckleri, dolda synder och allmän brist på korrelation mellan fasad och innandöme inom individer, liksom i hela den kompakta men splittrade samhällskroppen. Det växer och blir mer intressant. Inte minst genom de grundläggande premisser som vi delges efterhand och förändrar tolkningen av vad vi ser.

En liten brist som hindrar lyftet mot ännu högre höjder är kanske avsaknaden av riktigt karismatiska och uttrycksfulla skådespelare en masse. Det är klart anständigt agerat, men alla går inte igenom rutan på samma sätt som nämnda Tricia Helfer faktiskt har en förmåga att göra.

Som sagt, många idéer kretsar i omloppsbana kring jorden eller eventuellt andra himlakroppar här. Hur väl prioriteras de och vilka uppslag fungerar egentligen bäst? Som allt utvecklar sig kommer det att handla mer och mer om parapsykologiska fenomen mitt bland intrigerna, maktspelen och det sociala experiment som uppstår. Och - det är uppenbart att här finns öppningar för en fortsättning. Annars är avslutningen här alldeles för korthuggen och i princip game-changing. Producerande Syfy-kanalen kanske, som en del andra skribenter spekulerat, är ute efter att skapa något nytt i linje med just ”Battlestar Galactica”. Men har ”Ascension” samma potential? Min egen jury är ute ur rummet just nu. Återkommer, kanske…

© Johan Lindahl
2015-01-07

Spoiler

Originaltitel: Ascension
USA/Kanada, 2014
Regi: Stephen Williams Mairzee Almas m fl
Med: Brian Van Holt, Gil Bellows, Tricia Helfer, Andrea Roth, Brandon P Bell, Jacqueline Byers, Tiffany Lonsdale, P.J. Boudousqué, Brad Carter, Ryan Robbins, Wendy Crewson, Al Sapienza m fl

Genre: Sci-fi, TV-serie

Sök