American Horror Story: Asylum (2012)
Atmosfäriskt, ambivalent och en aning ansträngande.
I skräckens klor. Där befinner sig patienterna på Briarcliff Manor, ett ödsligt men uppenbarligen ansett omhändertagandeställe för antaget psykiskt instabila individer, anno 1960-kallt. Vilka som verkligen behöver vård av den formen och vilka som hamnat där för att ha gjort sig misshagliga av andra orsaker är lite oklart. Katolska kyrkan är inblandad i institutionen och ruljansen sköts under överinseende av den stränga syster Jude (Jessica Lange) som inte ser på uppstudsighet med blida ögon. Hon kan se ut som en schablon rent dramaturgiskt, men börjar blotta oanade djup efterhand - liksom ett förflutet i helt andra kretsar, någon som kanske kan ha bidragit till rigiditeten. Hon kan även ha fog för en del av sin misstänksamhet, inte minst mot den distingerade men av illavarslande dunkel omhöljde läkaren Dr Arden (James Cromwell) som ser sig själv som upphöjd över alla andra, inklusive syster Jude. Och som förefaller ha en del att dölja.
In på anstalten skyfflas i seriesäsongens tidiga skede bland annat en undersökande journalist (Sarah Paulson) som försöker ta reda på sanningen om förehavandena innanför de sägenomspunna murarna, men trampar i klaveret och finner sin frihet starkt begränsad. Väl innanför är det framförallt hennes 'avvikande' sexuella läggning som gör henne till ett fall för hälsovården och försök till bot i olika former, medan hon ruvar på flyktplaner. Inlåst blir även den misstänkte massmördaren Kit (Evan Peters) som anklagas för flera kvinnomord, men själv hävdar sin oskuld utan att kunna övertyga omgivningen om detta. Hans alternativa förklaring är väldigt svår att bevisa, ehuru den bygger på sådant som kunde kallas övernaturliga inslag. Vad som är sant och inte, vad som verkligen händer i den fysiska världen och vad som kan klassas som hallucinationer är i stora stycken oklart även det. Omkring det dystra komplexet, i skogen, på hedar och de naturliga omgivningar överlag finns något hotfullt, eller snarare en hel armada av mystiska företeelser som bidrar till att försvåra omständigheterna för dem som ser sig om efter möjligheter att lämna lokalerna.
”American Horror Story” är ett koncept skapat av Ryan Murphy, som tidigare gjort sig ett namn med ”Nip/Tuck” och ”Glee”, serier som skaffat sig en viss popularitet, försiktigt uttryckt, även om jag själv knappast bidragit till detta. Jag har sett försvinnande litet av båda och har inte mycket matnyttigt att säga om dem. Den här senaste skapelsen verkade intressant redan från början, men det har hittills inte blivit av att jag försökt sätta mig in i dess utmanande universum förrän på ett sent stadium. En av grundbultarna är dock att varje säsong tilldrar sig i helt olika miljöer, även om flera av skådespelarna återkommer som olika rollfigurer. Första säsongen (som jag bara sett strödda skurar av och inte fått något sammanhang i) utspelades sålunda i ett hemsökt hus i Los Angeles i modern (eller postmodern) tid, medan den här andra alltså flyttat tillbaka ett drygt halvsekel på den amerikanska nordöstkusten och efterföljande vända tydligen handlar om ett gäng hotade häxor i Louisiana. Lättsamt gods för hela familjen rakt över disk hela vägen, med andra ord.
Skräckeffekterna sitter där. Paranoian. Kritiken mot gångna tiders trångsynthet och konservativa ideal löper som en blodröd och omisskännlig tråd genom ”Asylum”. För tydlig? Det kan vara en av mina invändningar. De omgivande mysterierna och de ständiga tvivlen på vad som är verkligt och vem som egentligen är pålitlig, fångar dock uppmärksamheten snabbt. Serien spiller ingen tid på subtila smaklöksretningar utan värmer upp med korta ramhandlingssegment i nutid. Ett äventyrligt kärlekspar dras till det då ökända gamla mentalsjukhuset och letar sig fram i de knarriga korridorerna efter de rätta vibrationerna för att sätta sprätt på sensualismen och sin himlastormande lyckliga framtid tillsammans, men möter mer morbida gestalter och konkreta hotbilder än de räknat med. Visuellt är det genomgående murket, makabert och miserabla miljöer som iscensätts, för att sedan plantera skickliga, inlevelsefulla karaktärsskådespelare som de ovan nämnda i dessa sorgliga sammanhang och låta dem gå lös på varandra med full kraft. Om det är något som fallerar med serien, så är det knappast agerandet på den fronten.
Spänningen håller i sig. Oväntade vändningar och monumentala maktskiften inträffar. Den genuint obehagliga stämningen med sina ockulta påtagliga inslag lättar sällan - på gott och ont. ”Asylum” levererar, men kan också - exempelvis av mig - upplevas som en aning ansträngande att följa till sitt slut, på grund av den tunga atmosfären och den över alltihop impregnerande känslan av att även ljuspunkter mer är ett glimmer i det härskande mörkret och att de flesta människor i grunden är rätt korrupta, psykotiska och makthungriga eller fogliga inför övermakten som oftast består i de föregående karaktärstyperna. Det gör inte serien unik. Men det finns andra serier som ventilerar samma frustrationer på ett ännu bättre sätt.
Kommer det att finnas ett ljus i tunneln till slut överhuvudtaget? Jo, vagt åtminstone. Så mycket dristar jag mig till att avslöja. Men det är uppblandat med en stark dos ambivalens. Kanske precis som det borde vara. ”American Horror Story: Asylum” är kvalitets-TV-drama, hys inga tvivel om det. Ofta fängslande och förföriskt förfärande men också till viss del tärande på ett sätt som kanske inte är hundraprocentigt hälsosamt. Hur lockande det låter beror helt på dig.
© Johan Lindahl
2015-02-15
DVD / Blu-ray
Intervjuer med skådespelarna och producenten Brad Falchuk om idéerna bakom säsongens upplägg, rollfigurerna och en del annat. Liksom besök hos make up-departementet som haft ganska mycket att göra, hos de arkitekturansvariga för återskapandet av ett riktigt rejält ruggigt mentalsjukhus i klassisk gotisk stil. Eller hur nu ”Briarcliff Manor” borde definieras ur historiskt-estetiskt perspektiv.
Originaltitel: American Horror Story: Asylum
USA, 2012
Regi: Bradley Buecker Michael Uppendahl Alfonso Gomez-Rejon m fl
Med: Sarah Paulson, Evan Peters, Lily Rabe, Lizzie Brocheré, James Cromwell, Jessica Lange, Zachary Quinto, Joseph Fiennes, Chloë Sevigny, Jenna Dewan Tatum, Fredric Lehne m fl
Genre: Drama, Skräck, Thriller, TV-serie
