The Honourable Woman (2014)

Kontemplativt och konfliktladdat

- Det måste vara svårt att vara en hjälte…som ingen sätter värde på.
Eller vad det nu exakt var han sade, en av de viktiga birollsfigurerna till en annan, i en berättelse om mod, feghet, manipulationer och allmänt oklara förutsättningar där det är vanskligt att avgöra vad som rätt och fel. Vad som är mod. Vad som är sant. Och vem man kan lita på.

Mellanöstern. Och i synnerhet den intrikata konflikten om landområdet Israel-Palestina. Dynamit. Ska man in där och gaffla överhuvudtaget som utomstående? Som kolonialmakt, diplomat, fredsmäklare, konfliktgödare, dramaturg… I samtliga avseenden har folk gjort det i alla fall. Och såsom fostrad i frikyrkan vet jag att det i somliga sammanhang är ett ämne man aldrig egentligen kommer undan, och helst bör ha en välgrundad uppfattning om. ”Rätt” uppfattning helst, men vilken den anses vara kan variera… I en scen i ”The Honourable Woman” berättas en rolig historia om hur utomjordingar är på väg att ta över vår planet. När de betat av några andra territorier kommer de till just här disputerade landområdet och råder invånarna att inte göra motstånd. Punchline, ungefär: ”vi kan hoppa över detaljerna, men i slutändan kommer du att tycka synd om utomjordingarna”.

Berättat av en judinna som leder ett familjeföretag, något hon och brodern tagit över från sin far som mördades framför deras ögon medan de ännu var mycket unga. Nessa Stein har blivit besatt av tanken på att göra världen bättre, eller i varje fall Västbanken, och finansierar ett projekt med utbyggnad av bredband. Bland annat. Men inte utan kontroverser. Och vid den punkt där vi inledningsvis släpps in i handlingen, där finns redan ett komplicerat, under lång tid ackumulerat bagage av erfarenheter som påverkar beslutsprocesser och vad de fattade besluten leder fram till. Mer komplikationer, i korthet. Konflikter på liv och död. I det akuta skedet självmord som kanske inte är självmord, en kidnappning under en konsert, mystiska telefonsamtal samt olika medarbetare i olika underrättelsetjänster som har sina egna interna intriger och spionerar på snart sagt alla andra inblandade.

Vad som ligger bakom intrigerna i seriens nu börjar tidigt rullas upp i portioner genom tillbakablickar på dramatiska händelser flera år tidigare. Vi kastas fram och tillbaka i tiden, i en samtidsthriller som inte faller för frestelsen att underskatta sin publik. Suggestivt och ständigt emotionellt anspänt, sällan 100 procent begripligt men hela tiden fängslande. I grunden berättat med en bekant brittisk accent som kan kännas igen från flera kvalitetsstämplade serier i samma anda, med konspiratorisk prägel och starka psykologiska undertoner vid sidan av det storpolitiska spelet som ofta förefaller cyniskt. Och aldrig svart eller vitt. Samtidigt är det en påtagligt internationell skapelse, med spelplatser i såväl Londons maktkorridorer och finare salonger, som Västbanken och Gazaremsan.

Rollistan ser följaktligen ut därefter, med den sedan tidigare erkänt mångsidiga och dubbeltydiga Maggie Gyllenhaal som arvtagerskan och välvilliga men volatila världsmedborgaren Nessa Stein i centrum. Det är hennes komplicerade förehavanden som allting kretsar kring, även om här finns flera färgstarka individer som har sina egna agendor, i vilka hon sällan eller aldrig har fullständig insyn. Varje avsnitt inleds med hennes voice-over som kontemplerar det faktum att det egentligen är märkligt att vi litar på någon annan människa överhuvudtaget. Och händelseutvecklingen under miniseriens gång tar många tvära vändningar, liksom - allra mest, kanske - en ständigt långsamt skruvande riktning mot någonstans som definitivt inte är självklart vart.

Apropå enskilda insatser, så är det värt att ödsla några rader på veteranen Stephen Rea, som gör en oglamourös och ruffig, ständigt småtjurig (och smålurig) underrättelseofficer som har svårt att få allting att gå ihop; det där privata och professionella pusslet, ni vet. En gång i tiden har han spräckt äktenskapet på grund av en affär med sin överordnade (också hon övertygande framställd, av Janet McTeer) och nu är även hans yrkesbana på väg mot slutet och en oundviklig pension. Att försöka reda ut alla mysterier som omgärdar familjen Stein och deras påkostade projekt, kombinationen av kommersialism och idealism, liksom inte minst de hemligheter som ruvar i djupet och bara väntar på att avtäckas, det kräver en man med en speciell näsa för hur människor fungerar, osvikliga instinkter helt enkelt. Intuition. Och det har han.

”The Honourable Woman” handlar om Det Stora och det lilla. Om till synes eviga nationella konflikter och personliga sådana, som kan tyckas lika svårlösta. Även inom familjer. Här är både israeler, palestinier, britter och amerikaner intensivt insyltade i något som krasst uttryckt kan se ut att handla bara om ett stycke överskattat ökenlandskap. Men vad som händer där kan även i verkligheten ge intryck av att påverka hela planetens rörelsemönster kring sin egen axel. Samtidigt är det en studie i nära relationer som bygger på… ja, vadå? Och vem kan man, som sagt, lita på?

Frågan är om serien, skapad av Hugo Blick som skapade sig ett renommé med den av mig hittills osedda serien ”The Shadow Line” häromåret, ens försöker ge några tillfredsställande svar på hur man löser konflikter och utvecklar hälsosamma relationer överhuvudtaget. Allvarligt talat är jag inte säker på att jag förstått alla konkreta steg i intrigen heller; vem som i ett visst avsnitt mördade en viss annan person och på order av vem; om det fortfarande finns hundar begravda i bråten och den slutliga sanningen kommit fram i ljuset för oss. Det är kanske eller troligen den seriala skapelse anno 2014 som jag tvingats analysera och plocka i bitar mest grundligt för att greppa, och där vissa plötsliga insikter bara slagit mig helt oprovocerat när jag sysslat med något helt annat. Det måste också betraktas som en av årets bästa TV-serier alla kategorier, där uppe i de högre rymderna med ”True Detective” och senaste säsongen av ”Game of Thrones”. Fullkomlig? Nej, men ganska fantastisk, i stort sett.

Not: Det har funnits en del frågetecken kring avsnittsindelningen och hur serien har presenterats via olika TV-distributörer (i Sveriges fall HBO Nordic). Enligt Internet Movie Database ska antalet avsnitt vara åtta. Här har den visats som nio. Vad beror det på? Enligt Kjell Häglund på svenska sajten TV-dags har BBC låtit klippa om åtta timslånga episoder till nio med ett snitt på 50 minuter. Orsaken sägs vara att många andra länder som bekant domineras helt av reklamfinansierade kanaler vilket gör det mer praktiskt att anpassa avsnittslängd efter deras format. Har det påverkat kvaliteten? Jag kan omöjligt avgöra det utan att ha sett 'originalklippningen' (eller hur den nu bör definieras). I det här fallet har vi troligen inte gått miste om något som försvunnit i redigeringen, men däremot påverkas rimligtvis rytmen, liksom möjligtvis rim och reson i början och slutet av olika avsnitt. Kanske blir kommande DVD-utgåvor en god investering?

© Johan Lindahl
2014-10-11

Originaltitel: The Honourable Woman
Storbritannien/USA, 2014
Regi: Hugo Blick
Med: Maggie Gyllenhaal, Stephen Rea, Lubna Azabal, Katherine Parkinson, Andrew Buchan, Janet McTeer, Eve Best, Igal Naor, Philip Arditti, Lindsay Duncan, Genevieve O'Reilly, Tobias Menzies m fl

Genre: Drama, Politik, Thriller, TV-serie
Hemmabio: 2015-01-05

Sök