The Artist and the Model (2012)
En liten oas i flera avseenden
En åldrande konstnär letar efter inspiration. Hört den förut? Den här gången utspelas den kreativa krisen i krigstider. I södra Frankrike, där en flykting från Katalonien dyker upp i staden. Skulptören Marcs fru anar modellpotential och bjuder hem henne på middag. Upptakten påminner inte så lite om ”Den sköna satmaran”, det går inte att komma ifrån. Hon är ung och oerfaren (i alla fall som konstnärlig musa) men livfull och med en ungdomlig energi som kanske kan smitta av sig. Han är en erkänd artist, men ringrostig och alltmer introvert. Under tiden pågår en större konflikt ute i världen, ett faktum som märks i form av återkommande strömavbrott och ibland, som sagt, flyktingar och en i sammanhanghet relativt diskret närvaro av tyska trupper som kontrollerar området, men utan att möta så mycket synligt motstånd.
Traktens småpojkar är nyfikna på vad som pågår i stugan på berget. Ungefär som en Ingmar i ”Mitt liv som hund”, om ni minns. Detta medan konstnären grubblar över hur mycket tid han har kvar och hur han ska använda den. Modellen Mercé (Aida Folch) utmanar honom med frågor om kriget. Bryr han sig om när och hur det slutar? Oavsett vilket, så börjar den hårda verkligheten tränga sig på intill husknuten och det går inte att undvika att fatta en del avgörande beslut mitt under skapandet av ett nytt verk för första gången på länge.
Lite av Humphrey Bogart-syndromet i ”Casablanca” kan skönjas. Av alla andra referenser man kunde dra fram. Samtidigt är filmen mest av allt en betraktelse över livet och tidens gång. Stillsam. Poetisk. Den konstnärliga processen där något växer fram. Inte så originellt, men ändå inte den vanligaste sortens film numera. Konstnärer och andra kreatörer, de kan vara lynniga. Med bristande kommunikationsförmågor rent verbalt i samband med humörsvängningarna.
Frun (Claudia Cardinale i en liten men entusiastisk insats) verkar väldigt förstående, införstådd med förutsättningarna i att leva med någon från den bohemiska konstnärsvärlden. Det kunde vara begripligt med åtminstone en aning svartsjuka, men det verkar inte ligga för henne. Här finns även ett par småroliga dialoger mellan henne och husan, om just gamla minnen från artistkollektiv och annat pittoreskt, hämtat ur ett långt liv med en speciell men inte alltid smidig skaparnatur.
Marc har sin speciella filosofi, som han efter viss uppvärmning delger sin modell, såsom bevisen för Guds existens. De är tvåhövdade: Dels den kvinnliga kroppen - som egentligen skapades före mannen, enligt hans egen version av Genesis. Gud och Eva fick en son vid namn Adam. Men Gud övergav människan när de två individerna bröt mot förbudet att ha ihop det med varandra. Eller något i den stilen.
- Kvinnan är den första formen, mässar han i något som kunde vara (men högst troligt inte är) en referens till Björn Ranelid.
Det andra beviset? Olivolja.
”The Artist and the Model” är kanske inte så märkvärdig eller banbrytande eller samhällsomstörtande, men i stort sett sympatisk och med en del bitterljuv betoning på kontrasterna mellan att ha det mesta bakom sig respektive framför sig i detta liv. En liten oas farligt nära det som troligen är mer av kaos, om vi tänker på kontexten. Om vi betänker dagens genomsnittliga filmutbud är den väl också något av en oas, med sin mer nedtonade form av dramatik. Det sistnämnda är inte bara till filmens fördel, men till största delen är den trogen sig själv och konsekvent fram till slutscener som trots allt polariserar en smula och kan ge upphov till diskussioner om vad regissören egentligen vill säga, minst lika mycket om åldrandet som oundvikligt faktum som om skapandets plågor och tillfredsställelsen i vad de kan leda fram till.
© Johan Lindahl
2014-11-12
Originaltitel: El artista y la modelo
Spanien/Frankrike, 2012
Regi: Fernando Trueba
Med: Jean Rochefort, Aida Folch, Claudia Cardinale, Chus Lampreave, Götz Otto, Christian Sinniger, Martin Gamet, Mateo Deluz
Genre: Drama, Krig
Teman: Andra världskriget Andra världskrigsveckan 2014 Konst på film
Ingår i följande teman
