Jack Ryan: Shadow Recruit (2014)
Dumheter
"Men Kenneth, om du ändå ska ha den ryska huvudrollen, kan du inte ta och regissera också?"
"Jovisst, jag har inget för mig den närmaste månaden."
Hur hamnade mannen bakom världens bästa Hamlet-filmatisering (och det vill inte säga lite det) som regissör på den här monumentalt opersonliga filmen? Killen som gav nytt liv åt Mary Shelleys Frankenstein och blev en osannolikt välfungerande brittisk Wallander. Killen som kan allt, liksom. Kanske vill han bara ha lite kul, som i "Thor". Men kul kan vara mycket roligare än så här ...
Det är en vår tids origin-film, där ganska nyligen hädangångne Tom Clancys favoritfigur skickas ut på ett nytt äventyr i vår tid utan bokförlaga. Som ung ekonomistuderande drivs han av 9/11 till att sälla sig till marinkåren och frivilligt ge sig ut på fältet fast han är en smartskalle. Han blir svårt skadad i Afghanistan och CIA plockar upp resterna av honom och ger honom ett hemligt analysjobb, som givetvis kommer innehålla en hel del av fara och action.
Till Moskva bär det på kort varsel, när han uppdagar en rysk ränk och själv är den bästa tänkbara agenten att skicka. Flickvännen (Knightley), som tror att han jobbar som vanlig ekonom, åker dit för att överraska honom och kommer förstås hamna mitt i smeten. Kenneth Branagh och svenskintresset Peter Andersson (med några ryska repliker, rentav) är redan där, för de spelar ryssar. Cirka en halvtimme in tvingas plötsligt Ryan slåss för livet på främmande mark, och filmen vaknar. Tyvärr lyckas den inte hålla sig pigg ända fram till målsnöret.
Chris "Kapten Kirk" Pine är helt okej som Jack Ryan. Keira Knightley, nämnde Kenneth och Kevin Costner (som jag av någon anledning alltid vill ta i försvar mot häcklarna) får alla tillfälle att låta tittaren ana den godkända och ganska spännande film som hade kunnat bli resultatet. Det finns scener som fungerar, som när Jacks överordnade (Costner) berättar att den första person han dödade i tjänsten var oskyldig, eller när Jack spelar full och och otrevlig och lämnar tjejen i Branaghs farliga men charmiga sällskap. Å andra sidan är det då också dags för en sådan där fantasilös och barnslig "stjäla data-scen".
Problemet är inte att filmen ofta känns dussinartad och präktig. Det är i alla fall inte det största problemet. Det största problemet är när det känns som om manusveteranen David Koepp och nästan-nybörjaren Adam Cozad har såsat in sig på "vad som behövs för att fölk ska örka titta". När Ryan måste presenteras som en smart man's man som snackar sport i helikoptern. När fel karaktärer drar bestämda slutsatser på lösa eller löjliga grunder. När klockan tickar och skärmar förklarar och bilar åker fort med bråkdelar av sekunder till godo och ... suck. Hur orkar ni? vill man fråga. Hur orkade ni filma det här, eller ens sitta i klipprummet och försöka få alla de här gamla standardlösningarna att kännas spännande? Och varför misslyckas ni till och med med standardlösningarna? Vissa grejer känns bara helkonstiga. Patrick Doyle var säkert glad att Kenneth åter kallade in honom, men någon kreativitet har uppenbarligen inte förväntats från honom, kanske inte ens tillåtits. Hans Frankenstein-teman kommer jag alltid minnas, tonerna här glömmer man tio sekunder efter att man hört dem.
Jag tror att den här massiva banaliteten är en felbedömning. Jag tror fölk vill ha mer.
Suck.
© Anders Lindahl
2014-06-07
Originaltitel: Jack Ryan: Shadow Recruit
USA, 2014
Regi: Kenneth Branagh
Med: Chris Pine, Keira Knightley, Kenneth Branagh, Kevin Costner, Lenn Kudrjawizki
Genre: Action, Thriller
Hemmabio: 2014-06-04
Teman: 11:e september och därefter
Ingår i följande teman
