Det blir en karaktärsdanande helg för bröderna Ivan och Andreij i detta Guldlejonbelönade mästerverk. Farsan kommer hem någonstans ifrån efter många års bortovaro och tar dem med på en fisketur som blir någonting betydligt mer dramatiskt. Han är inte direkt översvallande av värme utan verkar mest inställd på att göra män av de unga främlingarna som förväntas kalla honom 'pappa'. Yngste sonen, kanske som kompensation efter att ha 'fegat sig' i prologen, är trotsigt kaxig mot den mystiske och nästan hotfulla mannen medan storebror mer försöker vara till lags. Efter en härdande resa till lands och sjöss tar det hela en stark och oväntad vändning på en ö.
Tankarna går lätt till Tarkovskij men de ödsliga miljöerna fångas i ett bildspråk med en lite annan form av fantastiskhet och det känns lika jordnära som mystiskt. Galet välspelat, Polanski-spännande och Bergman-fängslande - med en tragisk epilog i verkligheten i form av unge Vladimir Garins (Andreij) dödliga olycka efter inspelningen.