Hobbit: Smaugs Ödemark (2013)
Storslaget nonsens
Förfallet gick fort. Peter Jackson axlade George Lucas mantel och fick oss att tro på filmmagi igen, och upprepade sedan alla mentorns misstag genom att bli en dålig kopia på sig själv. Kan man åtminstone hoppas att sista filmen blir den bästa i den nya trilogin även här?
Det positiva först då. Spindlarna i Mirkwood är läskiga, visualiseringen av Sauron i Dol Guldur har sina poänger och visst är en del av kamperna underhållande. Och Smaug själv (med röst av Benedict Cumberbatch) får godkänt. Även om man inte kan låta bli att undra om guld verkligen kan vara värt något alls i Middle Earth med tanke på hur mycket det verkar finnas av den varan. Och det finns gott om ståtliga miljöer.
I övrigt frestas jag av den slöa håglöshet som filmen försatt mig i att återanvända min recension av första Hobbit-filmen, med några små tillägg. Allt man kan invända mot den första kan man invända mot den här, inte minst den hyfsat relevanta iakttagelsen: det är inte spännande.
Det stora problemet är förstås fortfarande att man försöker fylla ut en enkel historia till en ny trilogi och gör det på ett lättjefullt sätt. Det är en film där jag tycker mig höra manusgänget diskutera som ett eteriskt kommentarsspår bakom ljudeffekterna och Howard Shores återuppvärmda musik.
"Det var så fint när Aragorn botade sjuklingar. Kan vi få in såna där läkeväxter nånstans? Tinfoil eller vad dom heter ... "
"Boromir var så bra i första filmen. Kan inte Thorin börja prata precis som Sean Bean?"
"Är det inte dags för en fajt igen, Peter? Du är ju så bra på det. Men peta in en alvkvinna också. Hon kan heta ... Ariel. Eller något liknande."
"Kan nån springa och köpa lite hämtmat? Äsch, vi går allihop. Det är ju en så fin dag ... och ärligt talat är jag rätt trött på de här jädra dvärgarna."
Klart det måste in en alvkvinna som kan slåss. Klart hon ska bli kär i en dvärg. Klart det ska vara så nära ögat i varje kampscen eller flyktscen att det helt enkelt slutar bli spännande. Att presentera sjöstaden och Bard lite närmare är en bra idé. Att göra det på ett lika förvirrat som klyschigt sätt med Stephen Fry på autopilot som slö minidespot förtar allt det bra med den idén. Att låta Bards barn representera de människor som kan drabbas av Smaugs vrede är väl en okej tanke. Att de har mindre personlighet än statister gör att även denna dramaturgiska list går i stöpet. Att Legolas får vara med är inte helt orimligt, men det blir för många Legolas-ögonblick. Att ta bort det löjligaste med Beorn och hans djurgäng var klokt. Att göra honom fullständigt ointressant var väl mindre genomtänkt. Att han spelas av 'våran' Persbrandt är därför lika irrelevant som Beorns uppgift i filmen. Att ta locken av tunnorna gör flyktscenen från alverna mindre läskig men givetvis mer actionvänlig.
Inte en endaste kort liten sekund trillar jag dit, förlorar mig i filmen och åker med på resan. Jag sitter bara utanför och tittar på alla de balla bilderna.
Bilbo själv, titelns hobbit, har en blek och ofta undanskymd roll utan mycket till utveckling. När han väl kommer till tals med draken har de, symptomatiskt nog, tagit udden av vad jag minns som en ganska intressant dialog från boken. Det här är ändå en av filmens bättre sekvenser, ska väl tilläggas. Det är fånigt många guldmynt och juveler i grottan men de används effektfullt i rasslande små laviner och glittrande regn. (Men Arkenstenen känns vårdslöst placerad, med tanke på att Smaug av allt att döma vet dess värde.)
För den som har något intresse av att det ligger just en bok i grunden kan det konstateras att det inte längre är en fråga om att peka ut skillnaderna. Snarare kan man göra en kort lista över likheterna mellan den litterära förlagan och den blockbuster som av någon outgrundlig anledning just nu snittar drygt 8 av 10 på IMDB. Ärligt talat, gott folk - uppmuntra honom inte.
Skälet till det sistnämnda är förstås att de flesta vill tycka om filmerna. Det vill jag med. Och jag hatar dem inte, jag är bara uppriktigt förbryllad över varför de inte är bättre än vad de är. Och nej, jag stör mig inte på rent fundamentalistvres på att de Frångår Förlagan. Jag stör mig på att de inte ens själva verkar tro tillräckligt på sina tillägg och ersättningar för att ge dem lite liv. Lite oväntade detaljer. Lite gnista. Det är som att se ett sentida avsnitt av "The Simpsons". Om ni inte vet hur man gör det längre, låt bli då ...
© Anders Lindahl
2014-04-14
Originaltitel: The Hobbit: The Desolation of Smaug
USA / Nya Zeeland, 2013
Regi: Peter Jackson
Med: Ian McKellen, Martin Freeman, Evangeline Lilly, Orlando Bloom, Richard Armitage, Aidan Turner, m.fl.
Genre: Action, Äventyr, Fantasy
Svensk biopremiär: 2013-12-11
Hemmabio: 2014-04-08
Teman: Sagan om ringen
Relaterat: Hobbit: En oväntad resa (2012)
Ingår i följande teman
