Prisoners (2013)
Övergenomsnittligt raffel, kort sagt
Är detta rimligt? Borde de bete sig så i den situationen? Vänta… Varför visste han om det? Men inte
det? Sådana frågor dyker upp ibland. De brukar göra det i thrillers av den här typen. Om det sedan beror på att det verkligen saknas konsekvens och logik eller för att man själv inte hinner uppfatta alla detaljer är inte alltid helt klarlagt. Så även i ”Prisoners”.
Men mest är det en rafflande historia, som trots två och en halv timmes speltid håller mig på helspänn nästan konstant. Vart ska den ta vägen? Vem kan man lita på? Hur långt kan en familjefar gå, drabbad av ett desperat behov av att få veta sanningen om ett bortrövande? Ta lagen i egna händer, som här – samtidigt som en idog, enveten och självuppoffrande polis verkligen inte vilar på lagrarna i jakten på den eller dem som ligger bakom försvinnandet av två flickor mitt under Thanksgiving-firandet i en ständigt gråmulen stad någonstans i Pennsylvania.
Det är verkligen inte oskönt filmat rent estetiskt. Bakom kameran huserar veteranen Roger Deakins (”Skyfall”, ”No Country for Old Men”, ”The Reader” med mycket mera). Det är fängslande, skickligt upplagt och nyanserat. Framförallt är det väldigt välspelat över hela linjen. Hugh Jackman har den mest utagerande rollen som självständig, nitisk överlevartyp med pressen på sig att att rädda sin dotter – liksom vänfamiljens, vars vuxna representanter inte riktigt resonerar som han, men inte heller gör aktivt motstånd när metoderna passerar gränsen för både lag och anständighet. Eller… Kan de försvaras? Med facit i hand är svaret lättare att utmejsla, men exakt hur upplösningen gestaltar sig vore tjänstefel av mig att antyda mer om.
”Prisoners” är en som helhet en av de mest påträngande, spännande och tankeväckande historierna i sitt slag jag tror mig ha sett de senaste åren. Även när den i viss mån lutar sig mot beprövade
whodunnit-grepp, avledningsmanövrer och väntade konfrontationer mellan kombattanterna i dramat. Filmen gör helt enkelt det mesta lite bättre än genomsnittet i genren. Nästan i varje led i produktionskedjan, för att uttrycka det med tidsenlig näringslivsterminologi. Annars är väl den mest spontana reaktionen efter slutsignalen ett primitivt ’Puuuhhhh…’.
© Johan Lindahl2014-03-22