White House Down (2013)

Ambivalent men attraktiv action med välkommen humor i marginalen

Två och två. Kommer de ibland. Filmer med snarlika synopsis och tematik som har premiär med korta mellanrum. I det här fallet handlar det om ”Olympus Has Fallen” och ”White House Down”. I vissa fall är scenerna slående lika; samma sorts krigföring och konsekvenser klämtar i takt med en allomfattande ljudkakofoni och allmänt kaos. Det gemensamma temat är alltså att självaste Vita huset intas av terrorister. Presidenten i akut livsfara, liksom hela USA:s styrelseskick, så ock den heliga konstitutionen och i förbifarten dunsar miljontals liv omkring i vågskålen.

Skillnader: Om du var president och behövde en verkligt biffig och närmast oövervinnerlig bodyguard att luta dig emot när det råder absolut kristillstånd, skulle du välja Gerard Butler eller Channing Tatum? Betänketiden är slut. Jag föreställer mig att åtminstone cirka 73 procent svarade Butler. Tatum må vara en lättviktare i jämförelse och utstrålar inte hälften så mycket beslutsamhet och killer instinct, men han – och filmen – har ett annat vapen i stället. Humorn. Överlag är tonläget i ”WHD” bra mycket lättare, trots en generell hotbild och accelererande dödsfrekvens i samma klass som ”OHF”. Men katastrofscenarier av en kaliber som tangerar gränsen för global kollaps har aldrig hindrat Roland Emmerich från att muntra till det i marginalen. Bevismaterial: ”Independence Day”, ”2012”, ”Day After Tomorrow”… Med flera. Kanske har han överträffat sig själv vad gäller torra oneliners mitt i misären här. Nu är det väl främst manusförfattaren James Vanderbilt som bär ansvaret för dem, men dock.

Den distans, metahumor som det ibland handlar om, balanserar de logiska sammanbrotten och fånigheterna, de välbekanta klichéerna som ständigt följer med genren. Och Emmerich. Lämpligt att inte tänka efter för mycket, ställa sig för många frågor kring vissa viktiga personers totala oförmåga att bli träffade av till synes heltäckande eldgivning från automatvapen när i stort sett alla andra stryker med som egyptiska fotsoldater under det sammanfallande Röda havet i fordom dagar. Eller att brådmogna barn är i fara men försvarar sig själva och frihetens ideal med oanad handlingskraft och intellektuell stringens. Eller… Ja, det mesta går faktiskt i land ändå, om man är på humör för det.

Snabbt om förutsättningarna: ung, ambitiös före detta soldat vill in i Secret Service men saknar rätt referenser och formella meriter. Han tar ändå med dottern på studiebesök i det eftertraktade Vita huset, vilket händelsevis råkar sammanfalla med konspiratoriska krafters intrång i samma strategiskt betydelsefulla byggnadskomplex. Presidenten (Jamie Foxx) har just deklarerat att USA ska dra bort alla sina styrkor från mellanöstern och satsa på fredliga allianser där i stället. Därmed har han alienerat sig från stora delar av makteliten och enligt egen utsago även retat upp det militär-industriella komplexet som redan den då avgående presidenten Eisenhower varnade för mer än ett halvsekel tillbaka. Jodå, här finns ansatser till politisk analys och lätt radikala tankegångar, men det är inte oväntat mest underhållning det handlar om. Flyhänt, fartfylld och ganska festlig sådan. Där Emmerich än en gång fått chansen att förstöra ikoniska nationella monument och vifta med den amerikanska flaggan parallellt med exponering av håligheter i densamma. Ambivalent, men på något sätt ändå attraktivt.

© Johan Lindahl
2014-03-29

Originaltitel: White House Down
USA, 2013
Regi: Roland Emmerich
Med: Channing Tatum, Jamie Foxx, Maggie Gyllenhaal, Jason Clarke, Richard Jenkins, Joey King, James Woods, Nicolas Wright, Jimmi Simpson, Michael Murphy, Lance Reddick, Rachelle Lefevre

Genre: Action, Thriller
Hemmabio: 2014-01-29
Teman: 11:e september och därefter

Ingår i följande teman

Sök