Mondays in the Sun (2002)

Behärskat berättartempo ... kanske för behärskat

En småputtrig spansk dramakomedi om nyss avlagda varvsarbetare och andra olyckliga existenser i en mindre stad där nya jobb inte verkar växa upp ur asfalten på regelbunden basis - kan det vara något? För många är svaret bevisligen ja, filmen har fått många uppskattande vitsord i olika sammanhang. Själv säger jag: kanske, om man är på rätt humör och har ett visst mått av tålmodighet i sin karaktär.

Filmen lyfter aldrig riktigt även om det finns flera ljusa ögonblick där galghumorn regerar och ibland till och med enstaka utbrott av uppfinningsrikedom hos de män filmen fokuserar på. Däremellan råder så mycket uppgivenhet att det tär mer än det tar tag. Efter en timme är jag ärligt talat ganska trött på de självömkande olycksbröderna. Jag förstår dem, men det känns som om den här skildringen av vardagligt vemod bara räcker till en halv film. Sympatiskt men segt.

Regissör Aranoa (för övrigt född det gyllene året 1968) har ett så kallat behärskat berättartempo. För behärskat och återhållet om ni frågar mig. Tyvärr. Trots att kvinnotjusaren Santa har flera roliga repliker, oftast torrt sarkastiska och i grunden bakade i pessimismens kvicksandsaktigt människoslukande deg. Det pyr av bitterhet och besvikelse. På slutet drar Aranoa fram lite tyngre artilleri och jag känner mer instinktivt engagemang, men jag har sett flera filmer som gjort det här ämnet mer intressant. Man behöver inte göra bred komik som i "Allt eller inget" för att lyckas, men en annan brittisk film som "Brassed Off" har stinget som saknas här. Jag skulle också rekommendera en annan spansk film jag såg nyligen, "Piedras", som spänner över ett bredare fält och fungerar bättre som tändstift för en livlig konversation vid middagsbordet.

På tal om det... För mig har filmen lite av samma problem som en av fjolårets festivalfilmer, "13 Conversations About one Thing" och en del andra dialogdrivna dramer. Finstämt är inte automatiskt liktydigt med fantastiskt. Den här gången blev det ljum socialrealism som ofta verkar vara på väg mot något starkare, men stannar i upphoppet. Men om Aranoa lägger ribban högre nästa gång,så...

© Johan Lindahl
2003-02-01

Originaltitel: Los lunes al sol
Spanien, 2002
Regi: Fernando León de Aranoa
Med: Javier Bardem, Celso Bugallo, Luis Tosar, Nieve de Medina

Genre: Drama
Teman: GFF2003

Ingår i följande teman

Sök