Pain & Gain (2013)
"I watched a lot of movies Paul, I know what I'm doing!"
Personlige tränaren Daniel Lugo (Mark Wahlberg) framlever sina bicepsfixerade dagar i Florida. Han är något av en loser, den trimmade kroppen åsido. Peppad av en självhjälpscoach som stjäl sina bästa repliker från AA bestämmer han sig för att det är dags att bli en "doer" (till skillnad från en "don'ter"). Dags att bli så rik som han anser att han förtjänar. Och han kan bara komma på ett sätt.
Själv uppvisar han en märklig blandning av enfald och slughet. Hans mera ensidigt puckade polare Adrian (Anthony Mackie) hakar på för att få råd med potensmedicin och tillsammans med kåkfararen Paul, den som vanligt överraskande väl spelande Dwayne Johnson, sätter de en kidnappnings- och utpressningsplan i verket. En plan som, när de väl kommit till punkt A - själva kidnappningen - raskt förändras av att offret känner igen förövrarens cologne. Det här med att "ingen kommer skadas" känns genast som ett svårhållbart löfte. Den kidnappade - hetsigt spelad av Tony "Monk" Shalhoub - är å sin sida hårdare än vad han givit dem anledning att misstänka.
Starten är förträfflig, nästan skitbra. Det är rappt, roligt och pepprat med oväntade garv. Filmen ser ut som den Michael Bay-rulle den faktiskt är men uppför sig snarare som en våldsamt ironisk Coen-komedi. Faktiskt påminner flera inslag om deras "Burn After Reading", också den befolkad av dumma drömmare på ett gym. Alla har sina egna voice-overs, även den lite sent anlände Ed Harris, och tydligen är det en sann historia från 90-talet som ligger i grunden.
När filmen oundvikligen viker av mot det svartare och brutalare kan man allt oftare börja fråga sig hur roligt man egentligen ska tycka att det är. Vad gäller slutet så är det verkligen en kluven upplevelse. Utan att egentligen byta ton så ber filmen om att ses som lika sedelärande som stollig. När en textskylt mitt i det morbida vanvettet skenar in från vänster för att upplysa om att "det fortfarande är en sann historia" så uppnås stilistiskt bombsäker surrealism. Men det är nästan lika svårt att älska filmen som dess tjuriga slagpåse, den seglivade Victor. Michael Bay har helt klart gjort sin vassaste film (på en med Bay-mått räknat pyttebudget), men kanske inte den han kommer minnas för.
© Anders Lindahl2014-01-27